Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna få titta neråt gatan, när hon satt och sydde... och
en ny docka hade han med sig åt
Agnes och en vacker
bok åt mig! Vi voro allesammans så glada och lyckliga;
men det varade inte länge. Ett par veckor efteråt sjuknade
han igen, och från den sjuksängen steg lian inte upp mera.
Doktorn sade att han hade arbetat för mycket, och haft
för många bekymmer, och pappa sa’ sjelf många gånger
att 0111 den der befordringen hade kommit ett par år förut,
så skulle han nu inte legat så der hjelplös och eländig. [-För-]
{+Eör+} tjorton dagar sedan begrofvo vi stackars pappa. .■.. och
nu först ha’ vi
lått ihop så mycket att vi kunna köpa ett
sorgförkläde åt lilla Agnes.“
“Emelie far det för trettiosex skilling alnen!“ sade
jag snyftande, i det jag hoppade tillbaka öfver disken,
torkade mig i ögonen och började mäta utaf. “Men säg
mig, Emelie lilla, är din mamma snällare emot dig nu
än förut?“
“Mamma är mycket snäll,“ försäkrade Emelie,
småleende under
tårarne, som hennes berättelse lockat fram,
“hon är nu mycket förändrad emot förut.“
“Nå, än lilla Agnes då?“
“ilon är
mi nära åtta år, och ännu vackrare än förut.
Du får lof att komma till oss och se hur vi ha det. Det
skulle vara så roligt för lilla Agnes; hon har så ofta talt
om den der snälla gossen som
visade henne skuggspelet,
och som aldrig kom igen. Men säg mig,- hvarför kom du
aldrig igen?“
[-“Först-]
{+“Törst+} tordes jag inte komma, för jag var så rädd
för din mamma. Och sedan måste jag lemna skolan och
ge mig ut i kondition, och då
hade jag så mycket annat
att tänka på.“
“Ja, ni gossar glömmer så lätt, ni,“ sade Emelie med
samma förståndiga och lillgamla uttryck som jag förr
varse-blifvit hos henne; “vi flickor deremot...“
“Och ändå var det jag som först kände igen Emelie!“
utbrast jag triumferande, i det jag- lindade in linongen i
det bästa papper jag fick tag uti.
“Ja, det var
väl för att jag kom att nämna Agnes,
det!
Och dessutom är jag väl mera lik mig än du!“
“Nej, Emelie har ju vuxit och blifvit stor, vet jag!
Och inte är Emelie heller så... så ...“ här tvärstannade
jag förlägen; jag ämnade säga: ‘så ful som förut’: men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
