- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
339

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 4. - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppriktighetens tid var nu förbi, och derför ändrade jag
naig hastigt nog och sade utan att tänka på omsägningen:
“och inte är Emelie heller så liten som förut!“

“Nej, efter som jag vuxit och blifvit stor, så! Men
glöm nu inte bort oss... vi bo på Qvartersgatan n:o 58,
och du är alltid välkommen, när du vill komma.“

“Tack, då kommer jag om söndag!“ svarade jag, och
så skakade vi hvarandras händer, just som dörren
öppnades och ett par äldre fruar inträdde för att se på
klädningstyger.

I glädjen tog jag ner allt hvad som fanns, och lassade
disken tull, och hade den tillfredsställelsen att efter en
god halftimmas väljande få sälja 6 alnar till en
barnklädning, och det just som den stränge kompanjonen kom in
i boden, och den ena af fruarne försäkrade att ‘lilla
bokhållaren’ var så gentil att handla utaf, så att hon skulle
bestämdt komma igen i nästa vecka; ett loford hvaröfver
jag kände mig stolt som en kung.

*

5.



På söndagseftermiddagen gick jag, iklädd-mina bästa
kläder — och de voro just icke så öfverdrifvet eleganta —
bortåt ladugårdslandet, för att med klappande lijerta
uppsöka min barndomsbekantskap. .Tag gick den långa
Qvartersgatan nästan i ända, innan jag fick reda på n:o 58.
Det var ett litet, temligen förfallet trähus, som en gång
i tiden hade varit gulmåladt, men som nu i stället skiftade
i grått oeh gult, och var temligen snedvridet och med en
dugtig puckel på takåsen. Strax nedanför denna puckel
reste sig en
spetsgafiad vindskupa, något nedsjunken bakåt,
så att hon riktigt tycktes vända näsan i vädret, och hade [-derför-]
{+derfor+} en träffande likhet med de puckelryggigas
hufvuden,
hvilka genom den korta halsen i allmänhet fa en viss
.egenkär och sjelfmedveten ställning. I ett af fönstren åt
gatan satt en reflexionsspegel och såg mäkta förvånad
rit
öfver den plats den intagit midt ibland de tarf&a
omgif-ningarne, och utanför de solbrända rutorna. En stor port

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free