- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
372

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att on dag kunna la anförtro min lilla Agnes’ framtida
lycka åt just honom!“

[-“Jaså,-]

{+‘Maså,+} partiet är redan
uppgjordt?“ frågade jag ironiskt,
“kanske det är
förlofning i dag?“

“Nej, partiet är ännu inte uppgjordt, och i dag blir
ingen
förlofning,“ svarade hon, synbart sårad af min ton,
“ty Agnes är ju
ännu nästan ett barn, och han har ännu
ingen framtid att erbjuda henne. Men jag ser till min
stora glädje, att han inte förändrats. För två år sedan
gjorde vi hans bekantskap just i den familj, som Agnes’
båda vänner tillhöra, och redan då
läste hau sig vid henne,
last hon då var bara barnet. Hedan dess har han varit
till sjös i ett och ett halft år, och när han nu kommit
tillhaka, densamme som
iorr, så vet jag inte, hvarför jag inte
skulle tå hysa en sådan förhoppning. Sjelf älskar jag honom
som en bror, och jag skall anse min högsta önskan uppfyld,
när jag lår lägga min systers hand i
lians, ty då vet jag,
att hon har ett godt och kärleksfullt stöd
tor lifvet! Men
nu går det inte an, att vi sitta här längre på tu man hand,
kom nu och gå ut med, så prata vi med de andra — ty
så narraktig kan du väl inte vara, att du inte kan uppföra
dig passande mot en ung man och en vacker flicka, derför
att do tycka om hvarandra utan att först
lråga, om det
behagar dig eller inte?“

Och dermed tog hon min hand och förde mig ut i
trädgården, der vi snart voro uppe i ett lifligt samtal med
de andra. Fastän inom mig förargad öfver det företräde,
som löjtnanter alltid ega här i verlden, kunde jag dock
icke neka till, att dessa två voro mycket angenäma karlår,
och att aftonen förflöt ganska muntert i deras sällskap,
•lag blef till och med så helt och hållet omvänd, att jag
på q väl len sjelfmant gick ut och
skattade ihop qvartetten,
som inne i trädgården sjöng några af sina bästa sånger,
och när vi slutligen framåt klockan tio togo afsked af våra
värdinnor och följde de båda
systrarno till deras port,
före-slogo de båda löjtnanterna, att vi tillsammans skulle begifva
oss af till gästgifvaregårdens trädgård och der fortsätta
samqvämet ännu ett par timmar
tor att njuta af sången
och den herrliga sommarqvällen.

Förslaget antogs af oss med
enhällighet, oeli innan
vi skildes åt — något efter midnatt - hade mitt militär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free