- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
10

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle komina att säga, om han skulle tala sanning, eller
smickra den döde; två herrar slogo vad om, att enkan
skulle vara omgift inom året; och några äldre embetsmän
undrade hvarför icke första tenoren i kören hade sökt sig
in vid kungliga operan. De som stodo längst bort i
processionen gjorde upp sinsemellan att de skulle äta middag
på Norrbacka sedan allt var slut, — och en gammal
kamrer svor mellan tänderna öfver, att han hade snusdosan i
frackfickan och icke tordes knäppa upp öfverrocken, af
fruktan att förkyla sig. Några undrade, om det icke var
till-gjordhet af enkan att vara så upprörd, och ett par yngre
herrar kommo öfverens om, att begrafhingar i allmänhet
vore mer än tillbörligt ledsamma.

De tjugofyra man soldater som voro posterade vid
grafven för att salutera den döde, undrade sinsemellan, om
de skulle få någon extra gratifikation på sterbhusets
bekostnad, och de unga löjtnanteme, som burit kistan fram till
grafven, räknade i tysthet ut hvad de i befordringsväg
skulle kunna vinna på kamratens bortgång. Ingen tänkte
på döden, och högst få utan biafsigter på den döde.

Utom hos "enkan, tycktes någon synnerlig sorg icke
göra sig gällande hos någon; om icke möjligen hos ett par
fordringsegare, som fruktade, att de efterlefvande skulle
göra sig urarfva och de således få nöja sig med en
utdelning på tio eller tolf procent.

Uppe på kyrkogårdsmuren hade några pojkar tagit
plats, och förde der en temligen högljudd dispyt om,
huruvida soldaterna hade skarpladdade gevär eller icke. En af*
de äldre påstod, att så var och att han just hade kommit
ut för att plocka upp kulorna, dem han sedan tänkte sälja
åt några skarpskyttar af sina bekanta.

Och under allt detta slutade koralen, och presten steg
fram till grafven för att hålla liktalet öfver den döde. Man
måste göra honom den rättvisan att medgifva, att det var
kort och jemförelsevis ganska godt. Han hade lagom med
loford för den dödes vandel, lagom med blommor åt det
gamla namnet — med särskildt fästadt afseende på den
närvarande excellensen, — lagom med tröst åt den
sörjande enkan och lagom med salfvelse i sin stämma när
han slutligen med de tre skoflame mull invigde honom
åt jorden och uttalade dessa på en gång så enkla och så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free