Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och öppet hos honom, som gjorde att man gerna var
tillsammans med kreaturet. Och guddomliga drifter hade
man med honom, det förstås; ty inte var han särdeles rikt
utrustad på hufvudets vägnar, fast han sedan ersatte det
med en viss diplomatisk slutenhet, som gjorde att mången
ansåg honom för ett snille. Med fruntimmer hade han
en afgjord otur; det vill säga, inte så, som skulle han inte
vara omtyckt af dem, tvärtom. Men han snärjde alltid in
sig på ett eller annat sätt, och alltid var det någon af
kamraterna, som fick hjelpa honom ur klämman. Jag
mins särskildt en gång, då jag fick lof att rädda honom
från en liten illmarig symamsell, som påstod att hon fått
äktenskapslöfte af honom... men den tiden hade han godt
om pengar, så den saken var inte särdeles svår att
arrangera. Nå, efter mycket krångel och bråk tog han en
examen, — gubbarne den tiden voro inte så stränga af
sig, och en baron hade bra mycket större utsigter att gå
igenom, än en annan fattig dödlig, och så förlorade jag
honom ur sigte för några år.“
4‘Låg du qvar då i Upsala ?“
“Ja, visst tusan låg jag qvar! Jag hade mycket ogjordt
ännu, jag. Men som allting ändå skall ha sitt slut här i
verlden, så blef jag slutligen led på TJpsala, afslutade
min kurs och kom hit till Stockholm, der jag började min
praktiska bana som underläkare på Serafimerlazarettet.
Det var en amper tid, och jag känner ännu ibland en
viss frossa utefter ryggraden, när jag tänker på den. Ondt
om pengar som tusan, ingen easkild praktik annat än hos
sådana som inte kunde betala, och full med skulder som
en tiggare med slarfvor. Men jag tyckte inte det var
skäl att hänga sig för det, utan för att muntra upp mig,
så tog jag mig en liten kolifej emellanåt, när jag var
ledig — och inte vet jag egentligen hur det föll sig så.
att Stallmästargården blef hufvudqvarteret, när man var
ute och 5luftade’, som det hette på konstspråket.“
“Det var väl för de vackra flickornas skull,
tänker jag.“
“Åhnej, det kan jag just inte säga. Jag tror mera
det var derför, att det var en så lagom promenad. Det
var alldeles för nära till Piperska muren för den som bodde
på Kungsholmen. Men i alla fall så fans här charmanta
flickor den tiden, och så fans gubben Pierre också, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
