Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hon kommer straxt/‘ sade doktorn, “jag har skickat
efter henne.“
“Tack, ni min enda vän ... till slutet... ni blir trogen
ni... Gud skall löna er.“
“Hm!“ brummade doktorn, i det han räknade slagen
af hennes puls och vände sig emot fönstret.
“Mitt arma barn, hvad skall det bli’ af henne ?“
fortfor den sjuka, “hvem skall ge henne bröd och hem och
lära henne Guds vägar ?“
“Sörj inte för ert bam,“ sade friherrinnan mildt och
ömt, i det hon satte sig bredvid den sjuka, “hon skall få
en mor i mig, om ni vill anförtro henne åt mig. Jag skall
försöka att försona hvad hennes far brutit emot er båda.“
“Hör jag rätt? Vågar jag hoppas? M, så ung, så
vacker, så rik, — ni skulle vilja åtaga er min Anna. Gud
i himmelen, att få dö i den tanken, det är för mycken lycka
för en sådan stackare som jag. Och ni säger så inte för
att lugna mig,“ tilläde hon hastigt och ångestfullt, “ni
kanske vill betala för henne och lemna henne i främmande,
i oskylda personers vård? Svara mig, vill m, ni sjelf
åtaga er hennes framtid ?“
“Ja, jag vill bli en mor för henne.“
“Men ni har sjelf barn... hon skulle kanske bli ett
styfbarn ibland dem ... hon skulle ...“
“Lugna er, arma qvinna! Jag har inga barn, jag är
alldeles ensam, och ingen styfmor skall hon få i mig, det
lofvar jag er högtidligt.“
“Hvad ni är god! Tack och förlåt min misstro...
men är det väl så underligt om man blir misstrogen...
ack, ni är en engel... när jag är borta, så skall doktorn
här lemna er mina papper... Annas dopattest... hon står
erkänd som hans barn ... han ville det då, då var han ännu
god mot mig... många rådde mig att begagna mig deraf
for att hindra hans giftermål... men jag ville det inte...
jag borde vetat förut att jag var allt för låg, för obildad
för honom. men, när man älskar, så tänker man inte ...
hur är det, doktor... har jag mycket igen? Anna måtte
väl komma ... lider det snart ?“
“Åhja, nu är det inte mycket lidande qvar,“ svarade
doktorn mildt, i det han släppte hennes hand, “och nu hör
jag vagnen dernere... hon kommer nu.“
“Gud ske lof... att hon är här.. .“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
