Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta brädfodra sin byggning och låta göra sig nya svarta
kläder, och det ansåg han kosta alldeles för mycket. I
synnerhet trodde han sig alldeles oblidkeligt förföljd af
kronofogdens enka, assessorskan Brundin, ett stort,
man-haftigt fruntimmer, som tillika med sin mycket eteriska
dotter, fröken Jemina, bodde i granskapet och var fröken
Beraas mycket anlitade förtrogna. Hvad fröken Berna sjelf
beträffar, så’var Brandt litet mera lugn, emedan han hört
af Pihl, att hon svärmade för öfverstens förvaltare, en ung
ståtlig man, som jag hittills glömt att presentera, men som
nog kan vara värd en bekantskap.
Edvard Hall, så hette han, var omkring tjugusju år
gammal, lång, välvext och mörk, med en hy och ett skägg
som hade kunnat* komma en garnisionslöjtnant att spricka
af förargelse. Duglig och kunnig landtbrukare, var han
likväl ingen dålig salongskarl när det kom derpå an, hade
en vacker baryton, och såg, enligt fröken Bemas utsago,
’nästan’ ut som om han varit af gammal adel, så
’distin-guerad’ var han. Han stod ganska- högt i öfverstens gunst
ehuru han aldrig nedlät sig att krypa för honom och i
allting sade sin mening ärligt ut; det var visserligen
förargligt nog för despoten, men egendomen sköttes utmärkt väl,
och afkastningen hade stigit betydligt under den unge
förvaltarens vård, och det^ hade öfversten nog blick för, så
hustyrann han också var. Han lät derför, som man säger,
Tem vara jemt’, och när han någongång förgick sig mot
Hall, så behöfde denne bara fålla ett par ord om ett godt
arrende, som blifvit honom erbjudet på annat håll, för att
genast få öfverstens barometer att stiga till vackert väder
igen.
Sedan läsaren nu känner de flesta handlande
personerna vill jag söka berätta den sannfärdiga historia, som
för några år sedan passerade på öfverstens egendom,
Sjönäs, och hvars minne ännu lefver i trakten deromkring.
Historien är mycket vanlig; den erbjuder inga särdeles
spännande situationer, men den kan ju kanske ändå vara
lärorik nog, i synnerhet som den på sitt sätt löser det
spörsmål hvarmed jag började: Hvilken är den starkaste?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
