Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s.
Fröken Berna var inne i salongen på nedra botten
en vacker middagsstund i september månad och såg mägta
orolig ut genom de klara fönsterna, öfver gräsplanen på
gården, der några vackra dalier och astrar just stodo i
sitt flor i det klara solskenet; då i detsamma gamle
Lundin kom in genom dörren från förstugan.
“Nå, Lundin!“ ropade fröken Berna ifrigt; “är hon här?“
“Ja, fröken!“
“Gud ske lof för det! Hur ser hon ut?“
“Hon hade svart flor!“ svarade Lundin kort.
“Ja, men annars, kära Lundin ?“
“Annars var hon sorgklädd*“
“Efter modern, ja!“ suckade fröken Berna. “Herre
Gud, ja, stackars Änne-Marie! Är hon lång?“
“Åja, så der.“
“Modern var, som hela slägten, ett ståtligt fruntimmer.“
“Ja, då brås hon väl på fadern,“ menade Lundin.
“Nå, men kära Lundin, hvad gör hon nu då?“
“Hå, hon klär väl om sig, kan jag tänka.“
“Ja, men sa’ inte Lundin, att öfversten väntar på
henne ?“
“Jo, nådig fröken, det sa jag; men hon svarte mycket
trankilt : ’jag kommer när jag blir färdig’. “
“Gud trösta henne,“ pustade fröken Berna och qväfde
en böljande nervskakning, “hon känner inte öfversten,
min bror?“
“Hm, får väl lära sig!“
“Jo jo, gudnås; — men Lundin skulle ha underrättat
henne...“
“Hör inte till mina sysslor!“ svarada Lundin tvärsäker.
Fröken Berna eraade visst svara någonting hvasst,
då i detsamma ett hufvud syntes i det öppnade fönstret
åt gården och Harald ropade, i det han kastade en spejande
blick omkring rummet:
“Är hon här?“
“Ah!“ skrek fröken Berna förskräckt och föll ner i
en stol vid bordet, der tidningarne lågo, och Lundin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
