- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
63

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Kapten!" röt öfversten ursinnig, i det han gick rätt
på honom.

“Öfverste!“ svarade kaptenen lugnt, i det han fixerade
honom allvarligt och skarpt.

“Tänk på hvem du talar till!“

“Ska jag kanske göra honnör, när jag understår mig?“
“Det behölls inte; men du ska stå på min sida.“

“Inte när du har orätt. Nej, förbanna mig jag det

gör, om du också vore kungen sjelf. “

“Har jag orätt‘?“

“Ja, och det så att det smäller om’et! Du har orätt
dertor att du begär slafvisk lydnad, du har orätt derför

att du regerar ditt hus med jernspira, du har orätt derför

att du föraktar mildhetens och kärlekens magt, och Gud
hjelpe dig den dag du skall plikta för all din orätt — den
plikten kommer inte att gå af för hackor. “

“Prat! Jag har rätt, derför att jag begär lydnad, jag

har rätt derför att jag kunnat lyda sjelf, och slutligen har

jag rätt derför att jag är den starkaste!“

“Fin rätt, den der sista! Äkta nutidsrätt! Men den

duger inte inför honom, som sjelf är rätten och Juvr rätten.“
“Tänker du söka pastorat ?“ frågade öfversten ironiskt,
i det han såg på klockan, som satt öfver dörren; “men
hvad sju tusan gör då menniskan, som inte kommer?
Lundin! Är hon rent blixt, skock förbannad? Lundin!!“

“Hvad befaller öfversten ?“ frågade denne, som i
detsamma kom helt lugnt ut ifrån det inre rummet.

“Gå genast opp till den der mamsellen och fråga
henne, om hon inte ämnar sig ner i salongen; säg henne,
att jag inte är van att gå och vänta, och att sju skock
millioner...“

“Jaså, ska hon också tas emot på det vanliga sättet,“
mumlade kaptenen halfhögt. “Stackars flicka!“

“Det rör dig inte!“ röt öfversten utom sig, “gå genast,
Lundin, och säg henne..

I detsamma öppnades dörren åt förstugan och vid
fröken Bernas hand inträdde en ung, sorgklädd flicka i
rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free