Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q.
Det är i allmänhet en svår och kinkig sak att
be-skrifva en ung qvinnas utseende, i synnerhet då hon icke
är någon verklig skönhet. Ungdomen ger henne alltid ett visst
behag, äfven om hon är ful, och det inre uttryckets armod
kan mången gång förringa äfven den största yttre skönhet.
Den unga flicka, som i det nyss beskrifha, kritiska
ögonblicket gjorde sitt inträde i öfverstens salong, var af det
förra slaget. Hon var icke vacker, men öfver hela hennes
väsen låg ett stilla, lugnt behag, som gjorde, att hon vann
allt mera för hvaije gång man såg henne. I böljan
föreföll hon något stel, och något kall, men så fort hon
började tala, försvann stelheten och lemnade rum för en inre
liflighet och värma, som gjorde hennes anlete nästan
transparent. Lägg dertill, att hennes stämma var i hög grad
klangfull och något djup, att hennes stora blå ögon blickade
rent och oskuldsfullt, men derför alls icke omedvetet ut i
verlden, och att hennes mera ljusa än mörka hår och hy
ännu mera förhöjdes af sorgdrägten, så bör man kunna inse,
att hennes uppträdande midt under storm och oväder hade
något ganska frappant och öfverraskande.
Öfversten tvärtystnade också genast, mätte henne ett
par gånger med blicken från hufvud till fot, och tog sedan
ett par steg emot henne, i det han med for honom
ovanlig blidhet i rösten, fastän i samma tvära tempo som alltid,
utropade:
“Nå, ändtligen får man då den äran att se dig!
Välkommen, kära barn! Tycker inte om att vänta, ska’ jag
säga dig; men det der få vi tala om sedan. Välkommen
nu, det beror på dig sjelf, om vi ska’ bli goda vänner för
framtiden.“
Och om det var derför, att han kom att se in i de
djupa, blå ögonen, eller om ett minne från fordom trängde
sig på honom; nog af, till kaptenens och fröken Bemas
stora förvåning öppnade öfversten sina armar, och den unga
flickan kastade sig i hans famn, under det att hon plötsligt,
liksom mot sin vilja, föll i en häftig gråt, som våldsamt
skakade hela hennes varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
