Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreställningar om sin värda person/ så kör han bort honom,
och du har ingenting för dina artigheter."
“Fy Harald, nu är du elak och bitter igen. Da gör
dig ett nöje af att förstöra andras glädje, och nu vill jqg
inte dansa med dig på hela qvällen."
“Valborg, förlåt mig ... men ser du ... jag kan inte
lida att du föredrar förvaltaren framför mig, jag har ju
ingen menniska som håller af mig, och jag behöfver det
så väl! Förlåt mig, Valborg lilla, var inte ond på mig,
och jäg ska’ göra allt hvad du vill.“
"Mja," svarade Valborg leende, "jag skall förlåta dig
på ett vilkor."
"Och. det är? Säg hvad du vill... om du också
befaller mig att kasta mig ut genom fönstret, så..
"Nej, du skall bara bjuda upp Jemina till första valsen."
“Usch då! Kan jag inte få något mildare straff?"
"Nej, så vida du vill att jag skall bli god på dig
igen, så måste da det. Seså, nu börjar musiken... hu,
så falskt! Skynda dig nu, här kommer min kavaljer!"
Och för att slippa se, huru den lycklige förvaltaren
lade sin arm kring Valborgs smärta lif, skyndade Harald
hufvudstupa till Jemina, framförde sin anhållan och gaf
sig .knapt tid att höra hennes svar, förrän han fattade tag
i henne och började dansen.
Öfversten, som spelade wira på fyra man hand, hade
just nu ledigt, hvarför han kom ut i förmaket för att
helsa på ett, par af de nykomna fruntimmerna, då
assessorskan passade på och fattade hans arm, samt förde honom
omärkligt fram till salsdörren der de stannade för att åse
de dansande. Hall och Valborg valsade just i detsamma
förbi, glada och lyckliga, utan att ana hvad som tilldrog
sig några steg ifrån dem.
"Ett vackert par, det der; tycker inte öfversten det?"
frågade värdinnan med sitt vänligaste smålöje.
"Hvilket?" svarade öfversten, i det han tittade ut
i salen.
"Kors, öfverstens systerdotter och förvaltaren på
Sjönäs, vet jag; vackrare par får man leta efter! Och när
man ser dem stå så der bredvid hvarandra, eller svänga
omkring i valsen, så skulle man riktigt kunna tro, att de
vore kära i hvarann!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
