Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kära!“ utbrast öfversten förvånad; “efter åtta dar?
Det vore fan!“
“Tiden gör dervid ingenting till saken,“ försäkrade
frun. “Den rätta kärleken tänder som en blixt, påstås det.
Också pratas det öfver allt i socknen om...“
“Hvad pratas det i socknen om?“
“Att både unga herr Harald och förvaltaren förgapat
sig i fröken Yalborgs vackra ögon och att det redan
kommit till ganska ledsamma uppträden mellan de unga
her-rarne; men kanske att det icke är sant!“
“Nej det kan jag försäkra assessorskan om att det
inte är,“ svarade öfversten häftigt; “i mitt hus tillåtas inte
några sådana historier; men ursäkta, nu är väl partiet slut,
och jag får lof att gå in i spelrummet.“
“Grå du, min gubbe,“ tänkte assessorskan triumferande,
“nu har jag i alla fall sått, och jag hoppas att fröet skall falla
i god jord. Se bara, så ifrigt förvaltaren talar med henne ...
och se på Harald der borta, han säger inte ett ord åt min
Jemina, utan står bara och slukar de der med ögonen.
Vänta du, ditt intrikata stycke, jag ska ge dig för att
komma och förstöra mina planer, som jag haft så många
års arbete med att få i ordning. Nu skall jag också
brygga för dem hos Berna... det gamla sjåpet har ju
sjelf gått och svärmat för förvaltaren, vet jag!“
Under tiden gick öfversten tillbaka, in till spelbordet,
mägta mörk i hågen. Skulle verkligen förvaltaren
understå sig att hysa några afsigter på Valborjg, och skulle
hon våga att uppmuntra några sådana? Nej, det vore för
djerft; så mycket mera som öfversten redan i tysthet
bör-at uppgöra sina planer för framtiden. Han hade med
tillfredsställelse sett, att Harald börjat blifva hemma, sedan
Valborg kom i huset, och han tänkte, att om Harald föste
sig vid flickan och hon vid honom, så skulle han kunna
gifta dem och få se sig omgifven af lyckliga och framför
allt lydiga barn på sin ålderdom. Och nu skulle kanske
den der oförskämde förvaltaren komma och draga ett streck
öfver hela den uppgjorda räkningen. “Nej,“ tänkte
öfversten för . sig sjelf, “lika säkert som att det här sjuspelet
går hem, lika säkert är, att allt skall gå efter min vilja,
och inte efter någon annans!“
Men nu ville det sig icke bättre, än att öfversten
råkade ut för en korsad eld af renonser från kaptenen
Svart på hvitt. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
