Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hemvägen, så skulle det väl varit bra oartigt att inte
göra henne sällskap. “
“Herrn är inte här på Sjönäs för att vara artig, utan
lor att göra sin tjenst!“ röt öfversten, utom sig öfver den
andres lugn, “det ska’ jag lära herrn förstå!“
“Har jag brustit i uppfyllandet af mina pligter,“
svarade Hall lika lugnt, “så skall jag be herr öfversten vara
så god och säga mig när och hur! Men här torde inte
vara platsen för att utforska sådant, och derföre ... god
natt!“
“Herrn stannar!“ skrek öfversten, “jag vill ändtligen
en gång ha slut på det här tisslandet och tasslandet i
huset! Gå in med dig!“ röt han åt Yalborg, “du behöfver
inte stå här och se oskyldig ut och bliga på mig med
dina trotsiga ögon! Nå, vill du lyda?“
Yalborg svarade ingenting, utan såg endast ännu ett
ögonblick stadigt på öfversten och begaf sig sedan upp
på sitt rum, efter det hon för förvaltaren gjort
enafskeds-böjning på hufvudet.
“Stig in i salen här, så far jag göra upp räkningen
med herrn med detsamma,“ sade öfversten i det han
öppnade dörren och gick med stolta steg och minen af en
omutlig domare in i rummet.
“Det kan vara så godt först som sist,“ svarade Hall,
i det han följde honom dit in.
Under tiden hade kaptenen, som under första
sammanträffandet mellan öfversten och de unga, dragit sig tillbaka
in i förstugan, gått efter Valborg upp på hennes rum, och
fick just nu deruppe del utaf hvad som passerat borta i
skogshultet, och af Yalborgs öfvertygelse, att det var
Harald som aflossat skottet.
“Den satans pojken!“ ropade kaptenen, i det han med
stormsteg gick upp och ner i rummet; “han kunde ju rakt
af ha skjutit ihjäl er båda två! Men vänta han, det ska’
han inte ha gjort obetaldt!“
“Säkert var det af våda,“ sade Valborg, “ty fogeln
flög ju alldeles öfver hufvudet på oss.“
“Ja i alla fall, så ska’ fan ta’ honom!“ menade den
hederlige kaptenen; “men det är som jag alltid sagt: sätta
bössa i händerna på tockna der, det är det farligaste som
fins! Men låt oss nu tänka på hur vi ska ställa till med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
