Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hall och dig — så att du ändtligen ,medger att du tycker
om honom? Satunge, det har jag sett länge, jag!“
“Och jag har också vetat det länge, fast jag inte
velat tillstå det ens tor mig sjelf,“ svarade Valborg, i det
hon gömde sitt rodnande ansigte vid den hederlige
kaptenens bröst.
Ungefär vid samma tid som detta passerade deruppe,
rodnade också öfversten demere, men rodnaden hade icke den
lyckliga kärlekens, utan i stället den olycksaliga vredens grund
att hvila på, och derför var det lika mycket koppar i den
senare som det var ros i den förra. Han gick rätt fram
under ansigtet på den unge förvaltaren, som var ett halft
hufvud högre än han sjelf, och skrek med af ilska
stammande röst:
“Hvad säger herrn? Har herrn ingen lefvande skam
i sig? Har herrn sagt min systerdotter, att herm är kär
i henne ?“
“Ja, herr öfverste, det har jag.“
“Nå och hon, hade väl så pass mycken hut i sig, att
hon bad herrn dra’ åt...“
“Nej, herr öfverste,“ svarade förvaltaren, leende mot
sin vilja, ty hans hetlefrade herre och husbonde var i det
ögonblicket mycket mera löjlig än förskräcklig; “det gjorde
hon visst inte. Hon’ tvärtom bekände att hon delade min
känsla. “
“Jag ska’ fan i mig dela herrns känsla, jag, och det
så herrn ska’ minnas det i fjorton dar!“ vrålade öfversten,
glömsk af både sin ålder och sin värdighet, i det han med
ett språng var vid dörren efter sin stora käpp, och med
tillhygget högt i vädret närmade sig den unge förvaltaren,
hvilken lika lugn som förut, men endast något blekare än
vanligt, tog ett steg framåt mot öfversten, vred käppen.ur
hans hand, utan den ringaste ansträngning och satte den
tillbaka på sin plats, i det han utbrast med ett eftertryck
i stämman, som icke gick förloradt för hans åhörare.
“I betraktande af herr öfverstens ålder och egenskap
af min husbonde, är det endast på detta sätt jag nu
besvarar en hotelse, som annars icke skulle dröja att
återfalla i handling på hvém som helst annan. Har herr
öfversten annars något i denna sak att tala med mig om
och vill göra det lugnt och värdigt, som det anstår en
gammal man emot en yngre, som dock icke är en pojke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
