Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Var det så dåligt för dig på Långholmen ?“ frågade
qvinnan envist och entonigt som förut, i det hon följde
honom hack i häl.
Den som var nära kunde se hur det blixtrade till
i Petters ögon, han höjde lien liksom han velat hugga
till den frågande; men efter ett ögonblick sjönko
händerna med lian ned, hans sammanpressade läppar
fram-stönade mödosamt ett hväsande: “Tig, frånvetting!“ och
han fortsatte sitt arbete lika ifrigt och lika mödosamt
som förut.
Men Tok-Stina, stackare, var icke den som släppte
ett godt tillfälle att få mätta sin nyfikenhet. Ursäktlig*
kunde hon också vara, ty ingen talade någonsin med
henne, annat än när det gälde att utdela en befallning
eller en snäsa, och hur fjoskig hon än var, så ville hon
likväl prata ibland, liksom de allra förståndigaste af
hennes kön — och af vårt. Hon fortsatte derför efter en
stund:
“Har di varmt på Långholmen, och får en ligga i
säng? Jag har allri legat i säng, jag — men jag skulle
bra gerna vilja veta hur det smakar. Kan ett qvinfolk
komma dit också, utan att hon gjort något illa, for det vill
jag inte gerna göra, derför att det har prosten sagt att
det är synd.“
“Åja, en kan komma dit för litet nog ibland,“
mumlade Petter mellan tänderna; “det har jag fått veta åf.“
“Si,“ fortsatte Tok-Stma i samma ton, “det sägs att
qvinfolk kommer på spinnhuset, och dit vill jag inte
komma, för jag kan inte spinna. Men nog skulle jag bra
gerna vilja smaka hur det käns att ligga i säng, det vet
jag då.“
“Har du aldrig legat i säng?“ frågade Petter, som
nu åter hvässade sin lia, och såg på henne med
undrande blick.
“Nej, hur skulle jag kunna’ det?“ frågade Stina mera
förvånad än han.
“Ja, men när du var hemma som barn?“
“Jag har aldrig haft något hem, jag,“ svarade Stina
med ett bredt grin, som skulle föreställa smålöje, men såg
ut som en krampryckning, “jag har varit fattighjon här på
öame, så långt jag kan minnas tillbaka.“
2Hur gammal är du då?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
