Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det vet jag inte. Di säger att jag ska’ fall vara
bort åt en femti år, men jag tror inte att jag ä’ så pass
gammal. Men nog ä’ jag öfver fyrti, tänker jag, för jag
ä’ tandlös på hela ena sidan.“
“Mins du inte när du läste dig fram?“ frågade Petter
allt mer och mer förvånad.
“Hvad ä’ det för slag?“ svarade Stina och gapade
på honom med vidöppen mun; “ä’ det tocket di gör vid
läsförhörena?“
“Nej, när en står på gången, vet du väl!“ svarade
Petter, och drog sig med afviga handen öfver ögonen, som
för att torka bort en svettdroppe; “och när en tar
nattvarden första gången.“
“Den har jag allri fått,“ svarade Stina betänksamt,
“för si jag har allri fått lära mig läaa.“
“Hvilka va’ dina föräldrar då ?“
“Hur ska’ jag veta det? Di säger att di har hittat
mig på Vermdön, bortåt Gustafsberg te, men inte vet jag.
Om jag bara visste hur jag skulle komma te Långholmen
utan att göra något ondt.“
“Gör du som jag,“ svarade Petter bittert, i det en
mörk sky drog sig öfver hans ansigte; “gör rätt du, så
kan du nog komma dit, om lyckan ä’ god, och nådig
lagman har brådtom!“
“Rätt?“ upprepade Tok-Stina eftertänksamt, “di säger
ju att du har slagit ihjäl en karl, vet jag!“
“Tig nu!“ ropade Petter vildt, i det han åter igen
höjde lien; “annars kan jag komma dit en gång till för att
jag har slagit ihjäl en qvinna.“
Hur virrig Tok-Stina än var, så förstod hon ändå
mycket väl både åtbörden och blicken, som följde med
den, och hon drog sig hastigt tillbaka och började räfsa, i
det hon med feberaktig ifver mumlade för sig sjelf:
“Jag skulle bra gerna vilja ligga och sofva i säng.
Hu! det är så kallt i fahusena om vintern! Nog går det
an nu; men om vintem skulle jag bra gerna vilja klä’
af mig och ligga i säng! Hemma som barn, sa’ han,
— jag kan undra hur det ä’? Då får en kanske ligga
i säng, då. Gjorde rätt, sa’ han, och hade brådtom te
lagman, det begriper jag inte, men jag får lof te höra
efter om jag inte kan få komma in på Långholmen te
vintern!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
