Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en rik och ståtlig man, fastän gubben å sin sida tyckte att
hon ännu var alldeles för mycket flickslinka för att springa
åstad och gifta sig.
Hvad Elin tänkte om saken, blefvo föräldrarne
egentligen inte kloka på. Hon bara svarade att det var god
tid ännu, och att hon borde väl kunna litet bättre med
att sköta hus och hem, innan hon tänkte på att skaffa
sig ett eget. Och så gick hon rask och oförtruten i
sysslorna både ute och inne. Hon kunde lägga sina
ström-mingsskötar och vittja sina abborrnät lika bra som någon
af drängarne, och vid arbetet ute i skog och mark var
hon ingalunda den klenaste. Mor tyckte väl en och
annan gång, ty äfven de förståndigaste mödrar ha den
svagheten, att hon inte precis behöfde gå med i de gröfsta
sysslorna; men Elin svarade då alltid att det skadade
inte att känna till hvad tid och kraft de fordrade, så
begärde man sedan inte obilligheter utaf andra. Och det
skälet var så godt att nämndemansmor inte kunde annat
än gilla det.
När Lillbo-Petter ännu gick hemma i socknen som
en beskedlig och dansglad dräng hos en af granname till
nämndemans, så var Lisa bara en flicka på sexton år, och
det var väl inte precis utan att det hade varit litet väl
emellan henne och Petter, fast han var en tio år äldre
än hon. Men som Petter var en fattig båtsmansson, så
hade det naturligtvis inte fallit någon menniska in, att han
kunde ha så djerfva tankar som att få nämndemans Elin,
ty på landet förstår man egentligen ingen annan kärlek
än den som gått i lära hos landtmätare, och således kan
beräkna afstånden.
Det händer väl någon gång att den kärlek, som inte
kan räkna, och som inte vill veta af några afstånd,
innästlar sig äfven der; men han kan då vara fullt säker
om att hans enda vinst är alla hederliga kyrkvärdars och
hemmansegares outsläckliga hat, och alla gamla gummors
fullt ut lika obehagliga medlidande. Sjelfva de unga, som
han inqvarterat sig hos, förneka honom efter någon tid,
och slutet blir att när den skälmaktige gynnaren
ovilkor-ligen vill bo på sommarnöje ute i naturens sköte, så hyr
han in sig hos backstusittare, statfolk och fiskare, och alla
sådana der, som inte ha något annat än ett godt hjerta
och ett par stadiga armar.
Svart på hvitt. II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
