Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och der kan en slå »ig ut, om en vill, och bli bergad på
mycket mindre tid än här. Vill du fara dit öfver, Petter,
om jag ber dig riktigt innerligt?"
“Hur ska’ jag komma dit?“ svarade Petter, i det han
mekaniskt tog till slipstickan och hvässte sin lie, “det kostar
fasliga pengar, det... och dessutom kan jag ju inte lemna
mor min, gummkräket ensam; det var ju for hennes skull
jag kom hit igen.“
“Jag vet det, och det hedrar dig, Petter. Men om
jag nu lofvar dig att se om gumman, så att hon inte lider
någon nöd?“
“Ja, det vore nog bra, det; men si pengame...“
“Om jag nu säger åt far, och han ger dig di pengarne
te låns, vill du då fara dit öfver ?“
“Du ä’ fasligt angelägen te få mig härifrån,“ sade
Petter med vaknande misstro; “hvem ä’ det jag går i
vägen för, om jag törs fråga ?“
“Du går i vägen för dig sjelf, Petter!“ svarade Elin
med samma sorgsna uttryck i rösten som nyss; “du blir en
dålig menniska, om du ska’ oupphörligt höra talas om ditt
fel. Det är derför som jag så gerna ville att du skulle
komma härifrån, och få börja om från början.“
uHvad rör det dig då, om jag blir bra eller dålig
“Petter ?“
“Åhja, nu kan du se gudsnådlig och rar ut, när
det gäller te få mig ur vägen; men förut har du inte
vålat dig te kosta på mig ett ord en gång. Det ä’ fåll
någon du ska’ gifta dig med, och du tycker att jag går i
vägen.“
“Mor vill nog att jag ska’ gifta mig, men jag har
sagt nej förut och säger väl nej hädanefter med, om du
lofvar mig te fara, Petter. När du ä’ borta, ska’ jag vänta
på dig om det vore i tio år, men här kan vi aldrig komma
tillsammans/4
“Jo vackert skulle du vänta på mig!“ utbrast Petter
hånfullt, i det han slog ett väldigt slag med lien, så att
en hel rad af blåklockor och prestkragar föllo i stoftet för
hugget; “det heter så nu, men...“
“Jag kunde väl vänta tio år i glädje, sedan jag väntat
sju i sorg,“ svarade Elin med skiftande stämma, i det
hon såg efter hvar fadern var, och om någon kunde
höra dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
