Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båtsmansmors afiar gick skaligen bra, och den tog
upp sig redan andra året rätt betydligt. Det behöfties också
mer än val, ty mannm, som var kommenderad på en längre
sjöfard med en af flottan» korvetter, gick öfver bord ute
på Atlanten, och nu fick hustron ensam draga försorg om
alltsammans.
Hemmanen, som skulle hålla båtsmanfctorpet, måste
naturligtvis skaffa ny karl, och enkan blef derför uppsagd
till flyttning, hvarpå hon inqvarterade sig i en gammal
sjöbod nere vid stranden. Nämndeman visade sig nu också
frikostig och god mot henne, han gaf henne bräder att
reparera sjöboden med, han lät sätta upp spisel åt henne,
och på det sättet kunde hon nu fortsätta sin servering på
det gamla viset. Men med de större behofven, kom också
frestelsen att tillfredsställa dem, och snart var det inte
längre bara kaffe, körsbärsvm och öl som kunde fås derute
vid ‘SjÖkrogen*, som hennes lilla sjöbod kallades, utan hon
böljade äfven i smyg att sälja bränvin åt sina kunder.
Det var då som affaren började gå riktigt bra; men som
på samma gång tvister, slagsmål och råa uppträden började
höra till ordningen för dagen, eller rättare sagt för natten.
Som likväl stället låg skäligen ensligt, gjordes ingen affar
utaf det upprepade oväsendet, och då länsmannen en dag
gjorde en titt dit ut för att se efter om ryktet talte sant
i fråga om lönkrogen, hade enkan på förhand fått
underrättelse om besöket, hvilket gjorde att länsman inte hittade
på annat än ett par kaffepannor och en kagge snus samt
ett krus innehållande Vaxholms bästa körsbärsvin, och det
hade han ju inte skäl till att göra beslag på.
Han varnade likväl enkan på det strängaste att ej
vidare låta spel och dobbel ega rum i stugan om nätterna,
så kärt det vore henne att få bo qvar på holmen och
framgent få servera sitt kaffe och sitt öl. Det blef också efter
den betan tystare och mera stilla vid Sjökrogen; men det
säkra är att det såldes inte mindre bränvin för det. Under
tiden gingo åren förbi, Petter växte upp till en stark och
duktig gosse på ljugu år och tog då tjenst som dräng hos
flera bönder i socknen, samt till slut hos nämndeman, der
han hade det strängt både med arbetet och ordningen, men
för öfrigt både ett godt hem och en välvillig husbonde.
När Elin växte upp och böljade utveckla sig till en fager
jänta om sexton år, uppstod emellan henne och Petter så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
