Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
småningom det älskogsförhållaade, som, om det blifvit
bekant för Elins föräldrar, helt visst skalle ha förpassat
honom ifrån sin goda tjenst i näraudemans hus och lärt
honom hvad det ville säga att understå sig kasta sina
blickar på en jänta öm tre och ett halffc mantal, och det
till på köpet i skärgården, der mantalen äro större än på
fastlandet. Men de unga tu voro försigtiga; dels låg det
i bådas lynne att inte just ta vid sig så hett; deli var
afståndet dem emellan så stort, att ingen egentligen kom
sig för att misstänka något, och dels var Elin ännu så
ung, att Petter egentligen inte hade några rivaler. Med
rivalerna komma svartsjukan, tvisterna och sqvallret/ och
då är det omöjligt att hålla en kärlekshandel förborgad
längre. Hvem vet hur det i alla fall hade gått, om inte
en söndagsqväll den händelse inträffat, som skulle hafva
ett så mäktigt och olycksaligt inflytande på de båda ungas
framtida öden.
Petter hade på förmiddagen varit med husbondfolket
i Vermdö kyrka, och der hade han uppsnappat något prat
om att nämndemansmor skulle ha utsett en bokhållare vid
Viks tegelbruk till sin måg. Han var på långt håll slägt
med nämndemansmor sjelf, som var född vid Dalarö, och
var en ovanligt gentil och fin karl, efter hvad
sagesmannen påstod. Det fick också Petter erfara, ty bokhållaren
kom till kyrkan, och pratade både länge och väl med
nämndemansmor och Elin, när de efter gudstjenstens slut
gingo ner till båten som låg vid kyrkvärden. Bokhållaren
var en lång, siratlig ung man, klädd i fina grå
sommarkläder, och med guldkedja på västen, och så han kunde
tala sedan!
Han talade om att han på vintern varit fjorton dar
inne i Stockholm och varit på teatern och på baler och
kalaser, hvilka han beskref så vältaligt att det riktigt
blixtrade om ögonen och susade för öronen på Petter, som
gick några steg bakefter med nämndeman. Nedkomna
till båten, tog bokhållaren afaked, skakade hand med
nämndemansmor och nämndeman, tog Elin om lifvet och svor
på att han inte sett så vacker tös i Stockholm på hela
ijorton dagame, som han varit der, något som Elin afhörde
med den rosenrödaste kind man kunde se, nickade
vårdslöst åt Petter och vände om uppåt kyrkan, medan Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
