Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade dragharmonika ombord, for det ha nn nästan alla
skeppare i hela skärgården, och det är deras glädje när de
om qvällarna för laber vind glida fram öfver fjärdarne,
att spela “Amanda gångar sig ner till stranden" och andra
populära melodier på det mycket omtyckta instrumentet.
e.
Bland öfriga skeppare och deras biträden, som denna
hvilodag besökte Sjökrogen, var äfven en lång, rödhårig?
vildsint sälle, som gemenligen kallades Tjuflasse, men som
egentligen hette Lasse Andersson från Rödlöga. Det hade
icke händt honom som det hände en köpman i Stockholm,
att han kallades Tjuflasse derför att han hade blifvit
bestulen ; nej, Lasse Andersson hade nog sjelf lagt sina långa
fingrar i sin nästas egendom mer än en gång, fastan han
icke mer än en gång blifvit fast för sin lust till andras
gods, och då lått plikta derför med några dygns vatten
och bröd, samt litet fästning, det senare af den orsak att
tillgreppet var förenadt med inbrott och skedde på en
söndag. Tjuflasse var efter den betan just inte gerna sedd
af sina förra bekanta; men han var tillika så vild, och så
stark i sina armar, att det just inte föll någon in att allt
för tydligt visa honom sitt förakt för hvad som skett.
Tvärtom, man tålde honom långt mer än han förtjente, och
medvetandet derom gjorde honom också mer än vanligt
öfvermodig och djerf, i synnerhet när bränvinet fått makt
med honom. Sedan Ban ströfvat vida omkring på
fastlandet och öame, arbetande tillfälligtvis än här än der, men
aldrig särdeles länge på hvart ställe, hade han nu slutligen
hamnat ombord på storbåten Hoppet hos skeppar Österman,
der han var anstäld som andre man. Hoppet var just inte
en af de vackraste storbåtarne i skärgården, det hade varit
synd att säga; tvärtom såg den, med sin lappade långsida
och sin trasiga rigg, inte särdeles inbjudande ut och var i
det hänseendet mycket lik sin skeppare, en supig, grälsjuk
gynnare på ett par och fyrti år, som gemenligen seglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
