Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gången. Sjelfva Lasse blef så glad till sinnes att han
bjöd upp värdinnan att dansa, och fast hon sade nej mer
än en gång, slutligen fattade tag i henne och böljade
svänga om med den förskräckta gumman.
“Låt bli det der!“ ropade Petter plötsligt i det han
steg fram midt på golfvet.
“Hvad säger du för slag? Jollrar du for tänder,
pojke ?“ svarade Tjuflasse, i det han för ett ögonblick
släppte gumman, som så hastigt hon kunde skyndade sig
bakom stora fallbordet, hvilket gjorde tjenst som disk, och
vände sig mot Lillbo-Petter i stället, i det han mätte
honom med en föraktlig blick.
“Jag säger bara, låt bli det der!“ svarade Petter
lugnt, “du vet fäll att gummkräket inte orkar dansa.“
“Angår det dig, din valp? Kryp du hem te’
nämndemans och Q anta för den sturska jäntan, som du aldrig får.
Orkar käringen hålla lönnkrog, så orkar hon nog dansa
med. Hit med dig, gamla madaska, så ska du få dig
en sväng!“
Och Tjuflasse gick helt trankilt fram till bordet, lutade
sig öfver det, och skulle just hugga tag i gumman, då
han i detsamma fick sig en sittop på ena örat, så att han
i full fart raglade öfver golfvet och slog sig ned i knät på
skeppare Magnus, som just skulle sätta toddyglaset till
munnen, men till följd af den ,oväntade öfverraskningen
tappade det i golfvet i stället.
Med en gräslig svordom var Lasse som en blink på
benen igen, och innan Petter visste ordet af, låg han i
andra väggen och det med en fart och en kraft, så att det
susade för öronen på honom.
“Der har du för det, din båtsmansvalp!“ röt Tjuflasse,
“och nu ska du ha litet på köpet för käringens räkning,
och sen ska’ hon dansa med mig så hin håle ska’ ta’na!“
Och dermed ville han på nytt rusa på Petter, som
ännu var yr i hufvudet efter fallet’; men då reste sig #
några af skeppame, som ännu inte dränkt allt förstånd i
flaskan, och stälde sig i vägen för Tjuflasse.
“Låt det vara slut nu,“ sade en af dem, en äldre
karl, stark och undersätsig till växten, “han gjorde ju inte
annat än försvarade mor sin, vet jag.“
“Ja men det ska’ han ha’ smöij för,“ genmälde Lasse
öfvermodigt, “eller också ska7 käringen dansa tills andtäp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
