Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönderklipta mönster eller nerklottrade papperslappar och
öfverblifna gamändar, så var det. ju helt naturligt att den
skulle bli ursinnig, och den hade säkert mången gång flugit
i bitar, om icke de tre stora och duktiga zinkorna hade varit.
Mopsen, å sin sida, tålde henne lika litet, och han var
i synnerhet förargad deröfver att när hon ibland måste ut
för att motionera honom, gick hon så fort och gjorde så
många krokar att den hederlige Bisse merendels slutade
med att hostande lägga sig ner på en trappa eller i en
portgång, för att sedan ha den förödmjukelsen att få komma
hem ensam, alldeles förlorad af trötthet, och att behöfva
krafsa på dörren för att slippa in, sedan man först en god
qvar t icke brytt sig om att höra honom derinifrån.
Och föremålet för alla de dagliga dispyterna mellan
den gamla öfverstinnan och hennes unga brorsdotter, hvad
kunde väl det vara? Ja, värde läsare, hvad kunna väl
sjuttio-åringen och tjuguåringen tvista om, så vida det icke vore
just det som den ena redan hunnit att glömma, och den
andra just nyss lärt sig att fatta, detta gamla tema med
sina ständigt nya variationer, till hvilka hjertat håller
grundbasen, medan fantasien och det ungdomliga sinnet utföra
löpningarna på lätt dallrande strängar? Med ett ord:
kärleken. Den gamla öfverstinnan var en god och bra gumma;
men hon hade ett stort fel, hon hyste fasa för fattigdomen,
denne menniskoslägtets välgörare och vän. Hon förblandade
den, som så många göra, med nöden och eländet, och
derför att Siri nu råkat förälska «ig i en fattig men
arbetsam ung man, ansåg den hederliga gumman det för sin
oeftergifliga pligt att hindra henne från att begå en
dårskap, som hon enligt den gamlas mening, en dag bittert
skulle tå ångra.
Öfverstinnan ville att hennes brorsdotter skulle göra
ett godt och förståndigt parti, och — som de flesta gamla
skulle gjort — hade hon till Siris make utsett en rik,
fyrti-femårig enkling utan bara, med ett adligt namn och ett
utmärkt både aktadt och gifvande embete i statens tjenst.
Ty på namnet och samhällsställningen höll den goda
öfverstinnan lika mycket som någon annan sjuttioåring med ett von
framtör sitt eget nomen proprium. Siri åter var i det
af-seendet fullkomligt demokratiskt sinnad; hon hade icke den
ringaste betänklighet vid att utbyta sitt ståtliga
fadersnamn von Horten, mot det vida simplare, men i hennes ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
