Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket vackrare namnet Skogmark, som bars af hennes
hjertevän. Denne var en ung, rask och driftig ingeniör
och jernvägsbyggare, för tillfället aastäld som nivellör vid
en af de många enskilda jernvägsanläggningar som
uppstått under de senare åren, och med goda vitsord om sig
från sina förmän, samt med ännu bättre förhoppningar på
framtiden. Den gamla öfverstinnan kunde icke förneka att
den unge mannen både såg bra ut, förde sig väl och var
hederlig och arbetsam, men han arbetade i ett intresses
tjenst som gumman aldrig kunde försona sig med,
nämligen ångkraftens och framåtgåendets.
Hon kallade honom med en oefterhärmlig blandning
af malis och förnämt förakt, oupphörligt för “herr Stenkol“,
det värsta gumman visste af allt hvad som fans här i
verl-den, och när Siri mången gång med den sårade stolthetens
tårar i ögonen förestälde sin faster det orätta uti att på
detta sätt gifva öknamn åt en rättskaffens och bra menniska,
som gjorde heder åt sitt yrke, så svarade gumman alltid
med lika mycken skärpa som öfvertygelse, “att lika gerna
som man heter Skogmark så kan man heta Stenkol eller
Kultorf, ty det ena är inte en bit sämre än det andra.“
“Nå, i det fallet kommer jag också att heta fru
Stenkol!“ plägade då Siri utbrista, i det hon tog hela sin
stolthet till hjelp för att icke se slagen och ledsen ut; “och
ingenting annat än fru Stenkol! Och jag skall anse det för
ett hedersnamn, ett mycket bättre namn än både von Horten
och Penningsköld, den otäcka assessorn må göra sig ännu
tio gånger rakare än lyan vanligtvis brukar!“
När Siri på det sättet uttryckt sitt hat mot börd och
rikedom, hjelpte det föga att öfverstinnan först blef ond och
sedan ledsen, först hotade att göra henne arflös och sedan
gråtande uppbesvor hennes hädangångna faders skuggor;
förestälde henne att de vände sig om i grafven, vid
hennes hädelser mot allt som varit dem heligt och kärt, och
spådde med hela högtidheten af en teatersibylla från Gustaf
den tredjes dagar, att hennes brorsdotter skulle fa sluta
med att gå och tigga.
“Jag tigger hellre med honom, än jag lefver i öfverflöd
med någon annan!“ förklarade då Siri, med hela ungdomens
oförsigtiga entusiasm, i det hennes vackra ögon.lågade af
hänförelse; “tusen gånger hellre, hor du det, faster? Men när
man kan älska och arbeta, så behöfver man inte tigga!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
