Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen, slingra sig igenom den långsamt framåtvältande
folkströmmen; det var någon profryttare med den
omisskänneliga prägeln af tyskt “geschäft" skrifvet på pannan
eller i gången, och hvars sluga löje och spelande blick
annonserade om att han nu skulle ut för att draga de dumma
svenskarna vid näsan.
För många skulle detta skådespel helt visst förefallit
mycket hvardagligt och poesilöst; men för den stackars Siri,
som satt der likt fogeln i sin bur, hade det poesi mer än
man kunde föreställa sig. Alla dessa menniskor hade ett
mål, en sträfvan som de fingo följa ... de voro fria, de fingo
sätta sig i den väntande vagnen, och dragas af ånghästens
starka muskler, flyga ut i verlden, då hon deremot fick
sitta i fängelse och vänta, och ideligen vänta. Att många
af dem flögo bekymmer, nöd, ja undergång till möte,
der-öfver reflekterade hon icke, — ty de voro fria, de fingo
välja sitt öde, så som hvaije menniska borde få det, om
allt vore som det skulle vara.
Och så lutade hon sin hvita, vackra panna mot
fönsterrutan och såg — såg och drömde. Inom ett ögonblick
hade stationen derute förvandlats. Edelsvärds ståtliga
byggnad hade krympt ihop till en liten blygsam trästation i
schweizerstil, omgifven af lummiga planteringar och
ljusgröna gräsmattor; solen sken så klar och leende på den
ljusgula perrongen och der gick fram och tillbaka, med ett
leende på läpparna, den unge stationsinspektoren, med sin
breda galon på mössan och cigarren i munnen. Nu vände
han sig upp åt föntren och nickade gladt och ömt åt den
lilla vackra fru Stenkol, som liknade en blomstrande ros
infattad af de nystärkta hvita gardinerna. Och blicken
dernerifrån perrongen blef allt varmare och lifligare, lilla
frun kunde inte låta bli att kasta en dubbel slängkyss dit
ner, och så ännu en.–––––-
Med en plötslig rodnad och ett litet välklingande skrik
drog hon sig hastigt tillbaka från fönstret. Hon hade
kastat en slängkyss åt en ung herre som liksom händelsevis
riktat en blick upp till fönstret, då han gick förbi der nere
på planen. Siri var både ond och förvirrad, ond på sig
sjelf, för att hon kunde stå der och drömma vaken ;
förvirrad derföre att hon hade tyckt sig sc ett leende på den
unge mannens anlete. Hon föll ned i en stol nära fönstret,
och lyssnade en stund med återhållen andedrägt, som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
