Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet barn »om gjort någon odygd, och är rädd att bli
er-tappad .. . efter en stund reste hon sig sakta upp och sträckte
hufvudet försigtigt fram tor att se om platsen var tom.
Ja, mycket riktigt, han var borta. Det var då allt för väl!
Ännu en bit längre fram med det täcka hufvudet... ja,
han var absolut borta; nu vågade hon sig fram helt och
hållet — åh min Gud! står han inte der, den skälmen,
endast litet närmare gatans midt, för att man inte genast
skulle se honom.
Men, se nu bara hvilken glödande rodnad som rinner
upp på hennes kinder och sträcker sig derifrån ända ned
till den fina, böjliga halsen; se hur ögat strålar, hur
munnen ler! Hvar hade hon då nyss sina ögon? Det är ju den
unge ingeniören sjelf, det är hennes egen vän som står
dernere och ser upp till henne med trofasta och ärliga
blickar. Nu ger han ett litet tecken med det högburna,
manliga hufvudet, han visar nedåt stationen, lägger sin hand
på venstra sidan af bröstet som för att knäppa igen en af
knapparna på sin öfverrock, och vandrar med hastiga steg
ned åt stationshuset.
Siri tycks förstå den hastiga pantomimen mer än väl,
hon nickar småleende, hennes hand gör samma rörelse som
den unge mannens, och derpå skyndar hon hastigt ifrån
fönstret, lägger Örat intill dörren till förmaket, hör det
entoniga mumlet af assessorns kärfva stämma, derpå ett sakta
smällande ljud som af kort hvilka läggas ut på en
blank-polerad bordskifva, förstår deraf att den vanliga
eftermid-dagsgrabiischen är i full fart, smyger åter ifrån dörren,
kastar på sig sin lätta kappa, sätter halmhatten hastigt på
hufvudet, öppnar en liten tapetdörr i motsatta ändan af
rummet, smyger sig så ut i tamburen, och är om ett par
tre sekunder nere på gatan.
Inne i vestebulen är det fullt med folk af alla slag;
men knapt har Siri hunnit inom dör ren förrän hon vid sidan
af biljettkontoret ser den unge mannen, som samtalar med
en yttre jernvägstj ens teman, som han genast lemnar åt sitt
öde för att skynda till sin flicka, som å sin sida genast
fattar hans arm och följer med honom ut på perrongen, dit
hans vän skaffar honom tillträde före de öfriga väntande.
Och som perrongen ännu är nästan alldeles tom, isynnerhet
uppåt den sida der Upsalatågen stanna, så gå nu de båda
unga fram och åter, arm i arm och sida vid sida — först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
