Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uMen hur kan du begära, Arvid, att jag skall kunna
tänka på något sådant? Det vore ju att vanhelga minnet
af den bortgångne; det vore ju att..
“Det vore helt enkelt att göra en bra och hederlig
karl lycklig, och att rädda dig sjelf ur en allt annat än
behaglig ställning!“ afbröt henne Arvid, i det han makade
sin stol närmare hennes; “ty vid din ålder går det inte
an att förblifva enka och sitta så der och rufva öfver en
förlust som inte mera kan ersättas utan genom en annan. “
“Men det ligger något för mig ytterst motbjudande
uti den tanken att gifva mitt barn en stjuffar!“ svarade
den unga qvinnan; “och dessutom vore det ju att sälja
sig, ty mitt hjerta är dödt med den döde: det kan inte
mera älska någon annan.“
“Åh, hvad nu det beträffar, kära Fanny,“ återtog
Arvid, i det ett nästan omärkligt leende lekte kring hans
läppar; “så är det förunderligt hvad sådana der döda
hjer-tan lätt kunna lefva upp igen, bara man inte söker inbilla
sig sjelf att det är omöjligt. Jag har den största aktning
för (fin sorg; men inte vill du väl inbilla mig att den skall
komma att blifva evig.“
“Och hvarför inte?“
“Derför att, till vår stora lycka, det fins ingen hv
arken sorg eller glädje, som är sa seglifvad utaf sig. Vår
Herre har, visligt som alltid, nedlagt så mycken
spänstighet i menniskans själ, att hon skall kunna gå fran sorg
till glädje och från glädje till sorg igen, utan att derför
förlora kraften att lefva. Tvärtom! Och när man är ung
som du, och ser ut som du, så är det både för tidigt
och för svårt att göra sig till evig enka efter lifvets
glädje.“
“Hvad ni män kunna se dessa ting likgiltigt och
lättsinnigt!“ utropade den unga qvinnan med en lätt rodnad
af harm på sina kinder; “för er är det lika lätt att byta
om hustru som att byta om drägt! För oss är det inte
så! Vår första kärlek talar till oss ännu ur grafven!“
“Nej, Fanny lilla!“ återtog Arvid med en åtbörd af
vaknande otålighet, i det han såg på sitt ur; “låt oss inte
börja på att disputera om hvilketdera könet som är sämst,
det starka eller det täcka! Jag tror som alltid att man
och qvinna kunna ta’ hvarandra i hand om den saken.
Jag har nu inte tid att disputera, utan låt oss ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
