Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång tala och tala förståndigt om min plan. Blom är en
arbetssam och hederlig ung man, det vet du ... han var
kär i dig redan när du gifte dig med Hyllner, det vet du
också lika bra som jag. Jag vill inte nu fästa mig vid
din underliga smak att just välja den, som redan hade
lef-vat undan så fort att hans hälsa var bruten och att han
-efter två års äktenskap måste taga afsked af lifvet vid
knappa tretti års ålder och lemna dig ensam med ditt
nyfödda barn, sedan han dock hunnit att komplett förskingra
den lilla summa du förde med dig i boet.“
“Jag ber dig, Arvid! Inte ett ord mer om detta!
Du vet att det plågar mig, och du vet också att du
dermed ingenting uträttar."
“Det är möjligt, men sant är ändå sant, det kan nu
en gång inte hjelpas! Men låt de döda hvila, och
syssel-sättom oss med de lefvande. Blom och jag äro vänner
från barndomen och jag känner honom lika väl, ja kanske
bättre än jag känner mig sjelf. Det är sant att han inte
är någon skönhet, och ingen romanhjelte heller, men han
är trofast, varmhjertad och hederlig, han är..
“Jag underskattar inte alls hans många förtjenster,
Jkära Arvid; men han har ett fel..."
“Och det skulle vara?“
"Jag älskar honom inte. Och det är för mig ett fel
som jag inte kan blunda för!"
"Det må vara. Men hvad som inte är kan ju bli!"
"Skulle du vilja och kunna gifta dig på sådana
förutsättningar?"
"Ja, hvarför inte?"
"Nu narras du, Arvid! Det skulle du inte... och
det skulle ingen karl göra, hur han än må uppfatta
kärleken och äktenskapet! Men det är så alltid med er män.
ni anse att qvinnan kan nöja sig med aktning och
förtroende och vänskap, — och hvad de allt heta, de der många
surrogaten för den verkliga kärleken, och att när
förbundet väl är knutet, så kommer nog kärleken efteråt! Men
mångens lefnads lycka har gått till grund för den falska
föreställningens skuld. Ty kärleken är ju och förblir ett
nyckfullt och oberäkneligt barn, och den låter inte
befalla sig."
“Envis, som alla qvinnor!" sade Arvid med missnöjd
ton, i det han steg upp och gick fram och tillbaka; "så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
