Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktad och ansedd, och kär i dig som en tok! Han skall
bära dig på sina händer, du skall bli den lyckligaste lilla
nådig fru i verlden!“
Och slutligen gaf Siri sitt samtycke. Hon var trött
vid hela verlden, trött vid sig sjelf, trött vid dessa evigt
upprepade loftal och förmaningar, och när hon slutligen en
mulen morgon vaknade upp ur en dvallik sömns oroliga
drömmar och fann assessorns ring omsluta sitt finger, så
kände hon med en rysning att den var en tryckande
jern-länk, som band fast hennes unga, sköflade hjerta vid
grafven och förgängelsen.
Hon var icke sjuk; men hon aftynade allt mera.
Den förr så friska fårgen på hennes kinder tycktes för-
svunnen för alltid, och leendet hade dött på de förr så
rosiga läpparna. Hon föreföll sig sjelf som den förtrollade
prinsessan i sagan, som af en elak och afskyvärd drake
hålles bevakad i det gamla, halfförmultnade slottet, och
som med brinnande längtau motser den tappre riddare, som
skall komma en dag och frälsa henne ur odjurets klor.
Och se, den tappre riddaren hade kommit, och redan var
han nära att lösa henne ur den elaka förtrollningen, då
hennes misstro till hans kärlek kom honom att vredgad
lemna henne åt sitt öde och fara bort för att aldrig mera
återkomma.
“Nåväl,“ tänkte Siri, och i denna tanke låg en mörk
och smärtsam vällust, hvaraf hennes sjuka hjerta frossade
med dyster fröjd; “nåväl, jag har brutit, men så skall jag
också straffa mig sjelf. Och när jag har druckit smärtans
bägare i botten, och mitt stackars hjerta har klappat ut.
då skall den stolte riddaren återkomma och ångra sin
hårdhet, och då skall han gråta vid min graf!a
*7.
Under tiden arbetade den unge jernvägsbyggaren raskt
och oförtrutet borta i bergslagens skogar och backar, och
om äfven någon gång de vemodiga tankame ville taga
Svart på hvitt. II. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
