Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan jag sagt tio ord så ä’ ni ute och flyger uppåt
väggarne igen!“
“Nej, nu kan tant vara säker om att vi ska* höra
på,“ försäkrade den unga flickan, i det hon gjorde fafanga
ansträngningar för att draga sin hand ur fastmannens, som
deremot inte visade den allra ringaste goda vilja att å
sin sida släppa hennes.
“Jo jag tycker jag ser det/’ menade gumman, i det
hon godmodigt och leende blinkade åt mig, “men det är
detsamma. Jag vet att jag har alltid ett par öron
åtminstone, som höra på hvad jag har att förkunna."
“Och det med ^törsta uppmärksamhet, det kan jag
försäkra frun!“
“Ja det tror jag nog, men var så god och inte sätt
in det i någon pjes, det anhåller jag om, för jag vill inte
vara något spektakel för publiken.“
“Tycker frun det!“
“Ja, jag tror aldrig de här författarne mer än jemnt.
Men, skämt åsido, jag ä’ väl inte så rädd heller som det
låter. Se nu var det så att min mor dog, när jag var
helt ung, och att jag skötte hushållet för min far, som
var handskmakare i Stralsund, och vi bodde i ett litet hus
helt nära hamnen. Den som har varit i Stralsund, vet
att. det går en gata ifrån gamla rådhuset och neråt
hamnen, och den gatan slutar med ett stort och mycket
underligt hus, under hvilket en bred hvalfgång leder ner till
sjön och bron der fartygen lägga till. På ena sidan
utaf det huset är en spännbåge öfver till ett annat hus,
och under den spännbågen mynnar den gatan ut, som vi
bodde på. Nu ä’ det vanligt i sjöstäder, att när man bor
neråt hamnarne, så får man ofta nog höra af att sjöfolket
har tagit ut litet på hyran, och att det vill ta’ sin skada
igen för tvånget ute -på sjön. Jag var derför inte ovan
vid att höra bullersamma uppträden utanför vår port eller
i grannskapet; men en qväll i oktober månad 98 tror jag
det var... jaha, 98 var det... \Tar det alldeles rasande.
Utanför vår port stod just en gammal oljelykta, just ett
tocke der vargöga, som det ännu fins här uppåt söder,
men som lyste om möjligt ännu sämre än våra göra, och
som min far var borta på en klubb dit han ibland brukade
gå om qvällarne, hade jag inte brytt mig om att tända
ljus, utan satt vid fönstret och stickade på en strumpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
