Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smickrade honom synbarligen att det var sådan ståt för
hans dotter, och när vi kommo tillbaka från Guds hus, tog
han mig i famn och sade, denna gång med tårar i ögonen,
som han mte försökte dölja:
“Gud välsigne dig, kära barn! Nu är du väl riktigt
lycklig och nöjd och glad? Och nu tänker du väl inte
längre på att jag ville ge dig åt messingsslagaren, se, jag
mente väl jag. Men ser du, nu sedan jag sett att Gustaf
är en bra karl och en duktig karl, nu tycker jag att det
är bäst som det är.“
“Om du bara kunde följa med oss, fatter,44 hviskade
jag i hans öra, “att lemna dig ensam nu, är det enda
som grumlar min lycka.“
“Jo, jag skulle just ta mig fint ut på sjön!“ sade
min far kärft, i det han tittade åt andra sidan; “nej, kära
Miken, landtkrabba har jag varit och landtkrabba ämnar
jag bli; jag vill ha fast mark under fötterna, annars ger
jag det tusan.“
Min far hade bjudit tillsammans alla sina vänner för
att fira bröllopet, och Gustaf hade också bjudit några af
sjökaptenerna i hamnen, och det var den dagen en ståtlig
middag och en ljudelig fröjd i mitt gamla hem, som jag
nu skulle lemna. Jag glömmer aldrig när qvällen kom,
och brudparets skål föreslogs af en gammal Gotlandskapten,
och när vi sedan i den vackra och ljumma sommarnatten
gingo i procession ner till min mans fartyg, på hvilket
besättningen stod uppstäld vid landgången och emottog oss
med ljudliga hurrarop. Och sedan min fars sista
omfamning och gästernas välönskningar och skämtsamma
anspelningar, — dem jag egentligen kommit ihåg sedan, ty då
var jag för upprörd och lycklig på en gång för att höra
eller förstå dem.
Åtta dagar derefter stödde jag mig lycklig och glad
mot min mans arm vid styrhjulet på briggen Fortuna —
så hette hans första fartyg — och såg med
barnakärlekens tårar i ögonen huru min fädernestad allt mera sjönk
vid den töckniga horizonten, medan Fortuna för fulla segel
och god vind satte af utåt den stora, landlösa Östersjön;
jag skyndade- in i kajutan för ‘ att inte folket skulle bli
vitne till min svaghet, och när Gustaf efter ett par
ögonblick kom efter mig dit, flög jag, ännu gråtande, i hans
famn, mer än nånsin kännande att han nu var mitt allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
