Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg gumman stå i stilla bön framför en gipsmask, tagen
på dödsbädden af hennes äldste son, faderns afbild.
Gumman höll gudstjenst med sina minnen.
När den unga flickan gifte sig med sin fattige
fastman, var det den präktiga gumman som på allt sätt
uppmuntrade dem, när slägten å sin sida gjorde allt för att
de skulle bli modlösa. Mången nyttig sak i det unga
boet ledde sitt ursprung från gumman, som hade den
sällsynta förmågan att alltid veta hvad som bäst behöfdes,
och att aldrig gifva så att gåfvan blef någon börda. På
bröllopsqvällen var det den präktiga gumman som följde
de nygifta till deras hem, och hennes enkla, men
varm-hjertade välsignelse fingo de med sig dit in, och den blef
en verklig sådan, den bar frukt i blomstrande barn, i
ett förnöjsamt, aldirig öfverdådigt välstånd, och i en
äktenskaplig lycka utan några moln.
Någon tid derefter träffade jag den präktiga gumman
ho^.de nygifta, der hon naturligtvis alltid var en gerna
sedd gäst. Hon beklagade sig då, vid ett tillfälle när
den unga frun var ute i köket, att hon nu var så [-ensam-] {+en-
sam+} igen. ^
“Jag hade vant mig vid henne der,u sade hon i det
hon visade åt dörren der den unga frun gått ut; “och det
är alltid litet långsamt nu att vara ensam på nytt. Men jag
har i stället tagit min gamla kompanjon mamsell Thorson
till mig, och hon är nog snäll, fast det förstås att hon
retar mig ibland med att hon flaggar så rasande när hon
ska klä’ sig. Och då gafflar Augusta — så nog har jag
lifligt omkring mig, alltid!“
“Ja, men det är ju bra att fru Granke har något att
skratta åt, och att retas åt också,“ menade jag, “det är
helsosamt, påstås det.“
“Jaja, det kan väl hända, det! Men till hösten får
jag hit min sonhustru och sondotter från Amerika. De
ska’ stanna öfver vintern; fast son min han kommer bara
på en liten titt, han, och så måste han resa igen. Jag
riktigt gläder mig åt att få se mitt barnbarn; det är första
gången det händer mig, skall jag säga, så man får väl
inte undra på om jag känner mig litet nyfiken. Det enda
som gör mig litet rädd, så är det att de der
amerikanskorna ska vara så koketta och bortskämda, sägs det; men
de få väl ta’ seden der de komma, de som andra. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
