Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon tid efter sedan de väntade slägtingarne från
andra sidan oceanen hade kommit, träffade jag den
präktiga gumman på nytt. Hon såg då allvarligare ut än
vanligt, och pa min fråga hur hon tyckte om sina kära
anförvandter, blef svaret temligen kärft, att det var både
si och så. Flickan var visserligen bortskämd och elak
emellanåt, men det gick väl för sig, menade den gamla;
det var egentligen sonhustrun som inte fick nåd för
hennes ögon. Nu vet man att sonhustrur och svärmödrar i
allmänhet ha svårt att komma öfverens, äfven när
af-stånden i språk och vanor inte äro en hundradel så stora
som fallet var här; sällan kan sonhustrun ens på något så
när sätt förverkliga det ideal af qvinna som hvarje
älskande mor tänker sig för sin son, och lika litet kan man
begära att svärmodern med alla sina små egenheter och
anspråk kan finna nåd inför sonhustruns ögon. Det var
således långt ifrån utan att schismer uppstodo, och sonen
och mannen var så till vida lycklig att han reste tillbaka
till Newyork igen, annars hade han väl emellanåt kommit
till korta som mellanpart i striden.
Jag vill inte påstå att den präktiga gumman var utan
sin orsak till den misstämning som ibland rådde i hennes
hem den vintem; men man måste också besinna att
hvil-ken gammal präktig gumma som helst kunnat bli satt ur
jemnvigt genom att bli så öfvervakad som hon blef af den
försigtiga och måna svärdottern.
“Gud förlåte mig!“ brukade gumman ibland säga, när
hon tyckte att det gick för långt med noggranheten, “tror
jag att hon tänker börja räkna sockerbitame i skålen i
rappet, och brödbitai^ne i korgen. Se’n kommer väl turen
till kaffebönorna!“
“Ha ha ha, så rolig frun ä’!“ skrattade Augusta på
sitt vanliga sätt; “bönorna ä’ ju malda, vet jag!“
“Nå så räknar hon väl smulorna då!“ snäste gumman,
allt mera förargad. “Nog måtte det väl i Herrans namn
bli litet öfver åt dem när jag dör en gång, så att de inte
behöfver vara ängsliga för det.“
Längre fram på vintern började den unga missen, som
var en ganska vacker flicka för öfrigt, troligen finna det
mer än lofligt enformigt i Sverige, och derför roade hon
sig med att sätta i gång en liten “intrig i fönstren“ med
en ung herre som bodde midt emot. Modern kom slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
