Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c&ta mattorna, en fru som underhåller sina gäster med
torgpriserna och besparingsrätterna, och som svälter sina
barn och sitt tjeijstfolk för att kunna skryta med sin
utomordentliga hushållning. Var det inte så?“
“Ahjo, inte var det alldeles utan/4 tillstod Laura
leende; “men så farligt var det ändå inte. Min man har
^essutpjn J^ållit så vackra loftal öfver sin vän revisorn, att
jag kanske var mera rädd för en sträng granskarinna än
$jr ep. v&plig ^vardagsmänniska, — ty en sådan mans
husfru måste ju vara något so91 en så der obetänksam och
oertaren varelse som j^g måste se upp till som till ett
högre väsende... och i förbigående sagdt, fru Andrén: det
^ir så rysligt tröttsamt att alltid se upp till någon, som står
hö^re än en sjelf.
“Ja, men det kan nog vara helsosamt ibland, fast det
är tröttsamt,“ menade Karin; “och det är heller inte alltid
som det tröttar... jag är van att se upp till min man,
som står långt öfver mig i förstånd, i godhet och
kunskaper; men aldrig har jag märkt att jag blifvit trött, utan
snarare stärkt ,derutaf.“
“Då är det ^derför att ni måtte älska honom öfver
allting, är det inte så?“
“Jo visst,“ svarade Karin och såg på henne förvånad,
“men det är ju så naturligt, när det gäller en make.“
“Och säg mig,“ frågade Laura, i det hon med äkta
qvinlig nyfikenhet lutade sig ned emot henne; “har fru
Andrén aldrig nånsin älskat någon annan ?“
“På den frågan kan jag inte svara, om jag inte lår
heta Karin... det är sådant, som man endast talar om för
sina riktigt, riktigt goda vänner!“
“Låt mig då vara en sådan, och kalla mig Laura,
Kariji vill ju det?“ frågade brukspatronessan, i det hon
ryckte fram sin vackra mun åt den nyförvärfvade väninnan,
som beseglade vänskapsförbundet med en hjertlig kyss, på
fruntimrens häfdvunna sätt vid systerskapets ingående;
“och nu skall du tala om för mig, om du älskat någon
annan före din man!“
“Ja, n\en då kände jag ijinnu inte honom, annat än som
eflL tillgifven v£n! Så kom olycka^ och sköflade min
kär-l$k; jag kunde icke akta dess föremål, och det är ju det
värsta, som kan hända en qvinna! Sedan kom döden och
försonade hvad som var brutet, och nu först lärde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
