Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musik af lustiga sånger och klingande glas, eller var han
en mödans träl, inmönstrad som kockspojke eller lättmatros
på en svart och tunggående kolskuta, der daggen slog takt
till den hvinande musiken i tackel och tåg? Yar han
be-falhafvare på en ståtlig ångare, bygd för att trotsa stormar
och skär på främmande haf, eller en blygsam
bondskep-pare på en kustbåt, afsedd för sandtransport till hamnarna
i staden? Sak samma i det hela; han är en medmenniska
som lider och kämpar, — låt oss söka rädda honom ur
hans nöd, den må vara sjelflörvållad eller ej! Alle man i
båten!... men hvad? han vinkar oss tillbaka, han vill inte
bli räddad, han håller sig envist fast vid sin bräckliga
planka, och sjön går hög och vi måste tänka på att rädda
oss sjelfva.
Vi hafva ju dessutom annat att tänka på, en dyrbar
frakt att föra, eller ett efterlängtadt mål att hinna; inte
kan man uppehålla sig med att rädda hvarenda stackare
som flyter på en planka här i verlden, i synnerhet när han
sjelf inte vill ha det bättre än det är.
Ombord igen då, och låt seglatsen gå! När vi ligga
för vindstilla i sjön, eller hålla på att lossa i hamn, så ha
vi i stället samtalsämne för de stunder som äro öfver, och
det kan ju hända att berättelsen om den skeppsbrutnes öde
kan gifva oss en lärdom eller en väckelse, en stunds
tids-fördrif eller fröet till en tanke. Det fans en ombord som
kände honom, han sitter redan borta vid skansen och
berättar; om vi skulle sälla oss till honom och höra på?
Nå ja, hvarför inte! — svarar du kanske, min käre
läsare, — bara berättelsen är tillräckligt intressant, och
berättaren beherskar sitt ämne. Och så slå vi oss ned,
den klara vårsolen skiner från en molnfri himmel, skeppet
drar en glittrande rand efter sig i den blånande sjön, och
när man sjelf sitter i lugnet, kan man ju obehindradt höra
berättelsen om en annans skeppsbrott, utan att blifva mera
uppskakad än hvad för en hederlig och stillsam
medborgare är både nyttigt och nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
