Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett par ord som sedan dess blifvit till ordspråk uppe vid
inrättningen.
Det var en Karldag under förra konungens tid. Som
det var på vintern och det hade snöat dugtigt hela
morgonen, skulle nu de grå gossame ut och skotta snö, och
kommo derför temligen sent ner till Skeppsbron på vägen
till norr, der de hade sina hus, gårdar och gator att hålla
rena. Just som de kommo gående mellan det nu saligen
afsomnade våghuset och Gustaf den tredjes staty, slog
klockan tolf, och i detsamma smälde det första salutskottet från
Skeppsholmsbatteriet, och det midt i synen på “Tuppenu,
som händelsevis tittade åt den sidan.
Han tvärstannade och såg ytterst förvånad ut.
Kamraterna stannade också, förvånade Öfver hans förvåning.
“Hvad i h. .. skjuter di nu för då ?“ brummade han
med sin djupaste bas.
“Kors!“ svarade den lille rödhårige, “vet du inte att
det är Kalle i dag?“
“Ja, hvarför skjuter di för det, då ?“ frågade han ånyo.
“Kors, det är ju kungens namnsdag, din fårskalle!“
“Ja, men hvarför skjuter di för honom och inte för
mig, då?“ brummade han ånyo, kastade qvasten på andra
axeln och gick vidare, utan att säga ett ord mera på
den dagen.
“Det var mig en hund!“ sade den rödhårige, i det
han tog skofveln i andra handen och valkade bussen åt
motsatta sidan; “han har bestämdt varit någonting gentilt
i sin dar...“
Men de orden “hvarför skjuter di för honom och inte
för mig, då“, sa’ Tuppen, gingo sedan som ordspråk
der-uppe på stora Glasbruksgatan, och det i många ar.
En annan gång hände det att ordningsmannen
tillrättavisade “Tuppen“ litet hårdhändt, då han en dag råkat komma
öfver ett halft qvarter af nationalnektarn, och deraf
narrades till att visa upstudsighet, då det var fråga om att
trafva upp huggen ved till försäljning i sådana der små
mått som fattigt folk plägar köpa deruppe.
Tuppen rätade då upp sig till hela sin längd, fick för
ett ögonblik ett uttryck af stolt förakt i sina annars så
slöa och sömniga blickar och sade med sin vanliga
brummande bas, i det han vred käppen ur ordningsmannens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
