Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var också mycket riktigt fallet och Klause junior
var förtjust åt att kunna bli af med en syster, som generade
honom betydligt, hvarför han också lofvade att på allt sätt
understödja Edvins frieri.
“Jag får dock förbereda dig på att det inte blir lätt
att få hennes ja!“ sade han till Edvin, “ty hon tyckes
hafva fattat en afgjord afsky för allt hvad giftermål heter,
och jag fruktar att hon tänker förbli ogift till döddagar.“
“Låt det bli min sak!“ sade Edvin med sjelfbelåtet
utseende; “jag har besegrat sådana betänkligheter en gång
förr!“
Och med ett efter omständigheterna väl afpassadt
utseende af på en gång varmt deltagande och eldig kärlek,
som klädde honom väl,‘ begaf han sig i väg på sin visit
hos den unga flickan. Han lemnade sitt kort till en
svartklädd betjent, som höfligt bad honom sitta ned, och som
efter ett ögonblick återkom från de inre rummen, bedjande
honom stiga in i en elegant salong, der han ett ögonblick
lemnade honom ensam under försäkran att fröken Klara
snart skulle infinna sig.
När Edvin blef ensam, kände han sitt hjerta klappa
af en oro som han förut icke erfarit. Icke som skulle
det ett ögonblick fallit honom in att han kunde få en korg;
men det kom nu på honom i sista stunden en tvekan
huruvida han icke vore på god väg att kasta bort en
frihet, som i sjelfva verket , vore mycket mera värd än en
million, och en undran huruvida inte det skulle varit bra
mycket trefligare om ändamålet med hans dervaro varit
litet mindre hederligt. En liten kärlekshandel skulle roat
honom bra mycket mera än ett ordentligt frieri, och hade
han bara kunnat råda sig sjelf, så skulle han inte [-försummat-] {+försum-
mat+} att söka få en sådan i gång.
“Nå ja, jag skall ta’ min skada igen sedantänkte
han for sig sjelf, i detsamma dörren öppnades, och den
vackra Klara Klause i djup sorgdrägt inträdde i salongen.
Hon kom emot honom med ett välvilligt, halft
vemodigt löje på läpparne, och räckte honom handen med en
förtjusande blandning af tillbakadragenhet och sjelftillit,
som klädde henne förträffligt.
“Hvad det var vänligt af er att uppsöka mig just
nu!“ sade hon, i det hon med en rörelse af handen inbjöd
honom att taga plats vid sin sida; “min fars plötsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
