Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortgång, om också inte alldeles oväntad, ty han hade på
sista tiden några lättare anfall af det onda, som blef hans
död, har torsatt oss alla i den djupaste sorg.“
Edvin kom naturligtvis fram med de vanliga beklagande
fraser, som vid sådana tillfallen äro lika oundvikliga som
olämpliga, men med qvinlig takt visste den unga flickan
snart att föra samtalet på andra områden. Hon frågade
om hans föräldrar, huru de befunno sig, och huru hans
vistande i Paris behagat honom.
Edvin begagnade som van salongshjelte genast tillfället
att tala om huru förtjusta de gamla voro i henne, sedan
deras korta bekantskap. i Geneve, och huru gerna de
önskade och hoppades att hon skulle komma till Sverige,
så att de måtte komma i tillfälle att visa henne prof på
det intresse hon väckt hos dem båda.
“Och icke minst hos mig,“ tilläde han under en varm
blick på den lätt rodnande flickan, “ty jag har aldrig
kunnat glömma den förtjusande båtfärden på Genéversjön,
och de glada timmar vi der tillbragte tillsammans/4
“Äfven jag mins dem gerna!" sade Klara helt enkelt,
“de bildade ett så behagligt afbrott i mitt ensliga
pensions-lif. Jag har gudnås icke varit bortskämd med att ega
ett hem; och knappt hade jag nu återkommit till
fadershemmet, så splitrades det. af den bråddöd som träffade
min far!“
“Ack fröken Klara!“ sade Edvin plötsligt med en
varm och betydelsefull blick, i det han fattade hennes
hand “om jag och mina föräldrar finge erbjuda er ett hem
i stället för det ni nu förlorat.“
“Hvad menar ni... herr Hoff?“ frågade den unga
flickan förvirrad, i det hon sökte draga sin hand ur hans.
“Jag menar,“ fortsatte Edvin ännu mera varmt än
förut, i det han tappert fasthöll den lilla handen i sin;
“jag menar att ett sådant hem skulle erbjudas er af fullaste
hjerta, och på det enda sätt hvarpå det i sanning skulle
blifva edert. Ack fröken Klara, förlåt att jag i en sådan
stund som denna kommer och talar om mina känslor för
er; men tre års trogen kärlek och er egen öfvergifna
belägenhet kunna ju ursäkta det; ja, Klara, jag älskar er,
och jag kommer med mina föräldrars samtycke, hvad säger
jag, på deras enträgna begäran för att anhålla om er hand!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
