Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Herr Hoff!“ svarade den unge flickan sakta, i det
hon mildt, men bestämdt drog sin hand ur hans, “tillfället
är illa valdt. En man med någon finkänslighet talar icke
med en dotter om kärlek, då hennes far ännu ligger på bår.“
“Jo," utbröt Edvin med en emfas som var nära att
narra honom sjelf, “jo! när man älskar såsom jag, så sätter
man sig öfver alla sådana lumpna plägseder och bruk.
Man lyder endast sitt hjerta, då man vänder sig till den
qvinna man älskar, och utropar som jag nu till er: kom!
blif min! Låt min varma kärlek, mina outtröttliga omsorger
hålla er skadelös för allt hvad ni hittills försakat! Edra
dotterliga pligter hålla er icke längre qvar här, blif en
dotter åt mina gamla, som älska er redan, och skola göra
det ännu mer! Blif min maka, och gör mig lifvet ljnft och
gladt, liksom jag skall sätta hela min stolthet, all min
sannaste glädje i att göra er lycka!“
Han var i detta ögonblick så öfvertygande i sin värma,
så verkligt vacker i sin hänförelse, att den unga flickan
nästan mot sin vilja kände sig hänförd af den eld som hon
icke kunde annat än anse för sann. Det är visserligen
sant, att hon icke älskade Edvin; men hon älskade heller
icke någon annan, och lifvet i hemmet tilltalade henne
icke. Med brodern sympatiserade hon icke, hans
utsväf-vande lefnadssätt stötte henne ifrån den som nu efter
faderns död bort vara hennes naturlige beskyddare, och
slutet blef att hon gjorde som så mången annan ung
qvinna i hennes belägenhet: hon dagtingade med sin
öfver-tygelse, och nästan viljelös lemnade hon sitt öde i händerna
på en man som hon icke älskade, endast derför att hans
med sanningens mask utstyrda böjelse smickrade hennes
qvinliga fåfänga.
När Edvin efter ett par timmar lemnade det Klauseska
hotellet, var det således som Klaras utvalde, och sedan
han djerft tryckt den första kyssen på hennes svällande
läppar, en kyss så mycket ljufvare, tyckte han, som den
togs icke utan motstånd.
Senare på qvällen sammanträffade han på en af
Hamburgs finare restaurationer med brodern till den eröfrade
ungmön, och på dennes gäckande fråga om han bure på
en korg, svarade han med den romerske imperatorns stolta
devis: “jag kom, såg och segrade! Innan jag reser har
din syster tillåtit att jag får eklatera vår förlofning.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
