Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
svart p! hvitt.
adliga blod som rann i hans ådror, då deremot
generalkonsuln alltid varit och alltid komme att vara en plebej
af det simplaste slag.
Under tiden fortsatte de unga tu sin bröllopsfärd först
ner till Rhens blomstrande, af vinberg kransade stränder,
och sedan till alplandet med de djupblå sjöarna, och den
hvita snön på syltopparna uppe i den blånande luften. Om
man någonsin kan tänka sig ett sommarlif, rikt och yppigt
som det endast en gång kan blomma i en menniskas
lef-nad, så är det väl en sådan förd, företagen af tvänne unga,
glada och lyckliga makar, hvilka nyss förenat sina öden.
Hvilken skulle icke blifva god, mild och tacksam under
inflytande af en sådan natur, skådad under sådana
förhållanden och i ett sådant sällskap? Till och med den
fullfjädrade egoist, hvars lefnad vi företagit oss att skildra, kunde
icke undgå trycket af denna nödvändighet. Under de mörka
.stunder som sedermera i så rågad t mått blef henne till
del, stod denna tid outplånligt qvar som en leende soldager
i den unga makans minne, och mången gång bredde den
sin förmildrande belysning ännu på afstånd ut öfver hennes
kommande lif. Ty till och med nu, i kärlekens och
lyckans glänsande morgonstund, trängde sig in på hennes
anande hjerta den sanningen att den make hon valt nog
ville vara hennes i lifvets lust, men huruvida han ville
eller ens kunde det i lifvets nöd, derpå tvangs hon mången
gång att tvifla, äfven då han som varmast slöt henne intill
sig med försäkringar om en kärlek som aldrig skulle slockna.
Och till ursäkt för honom sjelf, måste vi anföra en i
menniskolifvet ofta sedd, kanske icke alltid fullt uppfattad,
och hvad säkert är, ofta missförstådd omständighet: den
att många, ja, kanske de flesta som bedraga, sjelfva först
äro offer för ett sjelfbedrägeri, som i hög grad förminskar
deras skuld. Yinglaren, som narrar sin afiarsvän på
be-iydliga summor, fror då han lånar dem, att han skall kunna
betala på utsatt tid; förfalskaren som skrifver en annans
namn tror att han skall kunna inlösa det innan
förfallo-tiden kommer; mannen som svär sin hustru evig ooh
obrottslig trohet, tror i det ögonblicket att han skall hålla sin ed,
— och när uppgörelsens stund för alla dessa kommer, äro
de sjelfva icke de minst häpna, när de jämföra uppsåtets
heliga renhet med resultatets smutsiga elände och det djup
af förnedring i hvilket de fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
