- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
35

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Edvin var i dessa berusningens och den delade
kärlekens ljufva stunder helt och hållet öfvertygad om att den
svindlande lycka, han nu njöt, aldrig skulle kunna förblekna.
Hans unga hustru, som såg sig tillbedd som en engel,
af-gudad som en idol, lydd som en österländsk despot och
buren på händerna som en kostbar skatt, den man
knappast vågade anförtro åt luftens flägt att andas på eller
bära, åt hvilka skyhöga och dock så naturliga drömmar
hängaf hon sig icke, hvilka farliga och dock så äkta
mensk-liga anspråk och förhoppningar väcktes icke i hennes själ?
Smekmånadens listige och flygtige demon omtöcknade bådas
sinnen, och vistandet i en leende och storartad natur
hindrade dem att blicka ner i egna hjertan, för att se om
hos dem båda fans fördragsamhet nog, kärlek nog, att
kunna följa hvarandra med samma hänförelse äfven i trängre
förhållanden. Kärlek? ... Ack, denna allt lidande, allt
försakande, allt förlåtande makt, den var tyvärr Q ärran ifrån
denna rusande bröllopsfärd, som den varit det från så många
andra; i dess ställe följdes de båda makarne af en annan
makt, så ofta förvexlad med den förre, sinnesrusets snart
flyktande fjäril, som fladdrar så snabbt kring omtöcknade
ögon, att man tror att vingarna äro Psykes, då de i
stället vid närmare påseende äro läderlappens skinniga
extremiteter, höjda till flygt endast sedan solen gått ned.

Och när resan slutar, sitter merendels det fladdrande
lilla odju-ret qvar i röken på det flåsande lokomotivet, och
styr hånskrattande ut i vida verlden från det bedragna
par, som vid inträdet i sitt blifvande hem har tröttheten
utbredd öfver vissnade drag, och ledan sittande som en
giftig och etterfyld spindel midt i hjertats dammiga
skräpvrå, som man glömt att städa under den berusande färden.

il-

När de unga makarne, tre månader efter brölloppet,
på Liibeckerångaren Gauthiods däck arm i arm sågo den
vackra mälarestadens tornspiror och hus dyka upp ur
saltsjöns krusiga böljor, var visserligen icke ännu smekmåna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free