- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
42

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

salongen, der den unga makan satt inklämd mellan en hel
ring af snattrande matronor, som försökte rådbråka tyska,
men som vanligt alltid misstogo sig på artiklarna; “är du
inte rädd för att man kommer för ofta ?“

“Tror du att jag är dum?“ frågade Edvin, i det han
tömde ett glas, “nej! det är med skönheten som med solen:
hon är till för alla! dessutom är jag egenkär nog att aldrig
kunna bli svartsjuk på någon. “

“Nå så mycket bättre!“ sade den unge martissonen
gladt, i det han vänskapligt klappade den unge äkta
mannen på axeln, och i sitt sinne föresatte sig att försöka
störa hans husliga lycka så fort som möjligt.

IQ.

Under den tid som närmast följde på det unga parets
inflyttning i det Hoffska huset vid Stockholms Skeppsbro,
fördes der ett lif i sus och dus, som hindrade
kontrahenterna sjelfva att se klart i sina egna förhållanden. Men
snart fordrade den unga fruns tillstånd mera hvila och lugn.
och de lysande festerna måste nu aflösas af mera imtima små
tillställningar, hvilka af Edvin betraktades som det tråkigaste
han gerna kunde tänka sig, och för hvilka uppoffringar
han i stället utom hemmet sökte hålla sig skadeslös genom
de vildaste förströelser. Icke ens det glada hopp, som
denna tvungna stillhet i hemmet väl borde väcka hos
hvarje ung äkta man, hur mycket egoist han än måtte
vara, kunde på honom utöfva något inflytande. När den
unga hustrun någon gång i blyga och förtäckta ordalag
häntydde derpå, var det icke långt ifrån att han svarade
henne med en axelryckning, och då generalkonsuln, som
blifvit för hvaije dag allt mer betagen i sin sonhustru, en
vacker dag lexade upp sin son för det han lemnade sin
älskvärda hustru allt för mycket ensam under en tidpunkt
då hon så väl behöfde hans kärlek och hans omsorger,
svarade Edvin vårdslöst, i det han med händerna i fickorna
och med ett uttryck af hånfull oförskämdhet stannade
framför fadern :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free