Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är det meningen att jag redan skall börja genera
mig för en varelse som man ännu inte vet hvad den blir
för slag? Det måtte väl vara nog att böija krusa för den
när den kommer till verlden!“
“Ja, men, kära Edvin !“ svarade generalkonsuln med
ovanlig foglighet, ty han hade lofvat sin sonhustru att
vara lugn; “betänk hur orätt det är att lemna Klara så
mycket ensam just nu, dä hon är klen till helsan och
orolig och nedstämd till lynnet.“
“Jag duger inte till sjuksköterska, och dessutom har
hon ju pappa, som tycks vara hennes ödmjuke tjenare
efter hvad jag mer än en gång haft äran att se!“ återtog
’Edvin i samma oförskämda ton som förut.
“Ja!“ utropade generalkonsuln, som nu förlorade
tålamodet; “när du och din högfärdiga mor inte bära er åt
som folk emot henne, så måste jag väl göra det! Och nu
stannar du hemma och håller henne sällskap och uppför
dig som en öm äkta man mot din söta hustru, som du
inte förtjenar att ega eller också..
“Jag är inte längre någon pojke, som man skrämmer
med käppen!“ sade Edvin med detta retsamma lugn, som
är värre än den bittraste förolämpning, “och jag gör hvad
jag behagar, det ska’ jag visa både henne och dig!“
“Akta dig! Pojke!“
“Gubbe!“ sade sonen halfhögt och föraktligt, i det
han svängde sig om på klacken och gick. Och der stod
nu generalkonsuln qvar i ett tillstånd af sorg och harm,
som är lättare att tänka än att beskrifvas. Han var
färdig att förbanna både ödet och sonen, och det föll honom
aldrig in att det var skörden efter egen sådd, som han
nu så obarmhertigt fick skära.
Men under det att firmans yngste bolagsman skötte
sina bullrande, dyrbara och själsförnedrande nöjen, satt
den äldste för det mesta uppe hos sin sonhustru, och sökte
att muntra henne och uppehålla hennes mod.
Generalkonsulinnan åter, blind för sonens fel, som hon alltid varit
det, anklagade sonhustrun för splittringen i hemmet, så
som väl altid en sådan svärmor måste göra, och många
och heta voro de strider som utkämpades mellan de åldriga
makarne om denna sak. Under tiden ledo affärerna af
generalkonsulns frånvaro från kontoret och från börsen.
Edvin kastade sig in i vilda och vågsamma spekulationer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
