Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK SHEPP8BEUTEK.
53
“Nej, det tror jag nog att du inte tänkte på,“ svarade
Klara med egendomlig ton, i det hon gick upp och
närmade sig dörren, genom hvilken hon försvann, sedan hon
kastat ännu en blick af både harm och sorg på den
half-sofvande maken.
“Kors, att gossen är så gammal!“ sade Edvin
mekaniskt för sig sjelf; “då är det minsann tid på att börja
uppfostra honom, så att han inte blir en fruntimmerspilt!
Eller hur, mamma?1 tilläde han med en elak blick bortåt
konsulinnan, som i detsamma lät höra en lätt snarkning;
“jaså, gumman sofver, då sköt jag bort mitt krut förgäfves “
Han tittade åter i tidningen. Ett egendomligt, cyniskt
löje lekte kring hans läppar; han såg sig i fantasien i ett
annat hem, bra mycket rikare och framför allt
bullersammare än detta; på den djupröda grunden af en
sammets-klädd soflk såg han en retande gestalt, det yppiga templets
prestinna, och med en otålig ed öfver sin ofrivilliga arrest
satte han sig till rätta i stolen, just då modern inträdde
med gossen vid handen.
Han var klädd i ljusblått, på det nätta och något
dockartade sätt, hvari unga och i synnerhet olyckliga
mödrar älska att styra ut sina barn, liksom ville de i
grannlåten gifva barnet en ersättning för den saknade
friden i hemmet.
“Gå fram och helsa på pappa!“ hviskade Klara till
gossen, som skyggt stannade och såg på fadern, hvilken
han aldrig var van att se hemma på denna tid.
“God afton, pappa!“ sade slutligen gossen med osäker
ton, och slog upp sina stora, mörkblå ögon mot fadern.
Edvin visste inte hvarför, men han såg bort och kunde
icke möta barnets oskuldsfulla och rädda blick. Efter
några ögonblick gjorde hati våld på sig, lyfte upp gossen
på sitt knä, och sade i det han försökte att fästa sin
undrande blick stadigt och säkert på den lille:
“God afton, Sigfrid lilla! Hvad du blifvit stor och
dugtig! Tycker du om att komma till pappa ?“
“Jag vet inte,“ svarade gossen, och såg frågande på
6in mor, “men säg mig, pappa, du är så sällan hemma,
hvarför är du hemma i qväll?“
Edvin teg och tog upp ur fickan sin klocka, för att
låta gossen leka med den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
