Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en antik statys rena former genom ett böljande
draperi, formadt i marmor af en mästares hand. An var det
mellanplanet i taflan som bar skuggans mörka mantel, och
då strålade bakgrunden så klar och hög, att man nästan
tycker den hägra högt nppe i luften. An åter låg
skuggan öfver båten och den omgifvande fjärden, och vid
stranden längre bort glänste då solskenet på de hoppande
böljorna i en bred gördel af flammande guld och blixtrande
juveler, hvilkens glans nästan förblindade ögat
Vid lästränderna hoppade småfisken i täta stim, och
när tid efter annan en gädda slog ett tungt slag med sin
breda stjert ute i yttersta vasskanten, eller en hungrig
fisk-måse kastade sig ned från sin djerfva flygt midt i leken,
så yrde ett helt regn af perlor upp ur det solglänsande
vattnet, och måsens hvita vinge sken af dropparna, som
om den burit ett silfverpansar öfver sin lätta fjäderskrud.
Här och der vid de långgrunda vass-stränderna stodo
filosofiska kor, djupt begrundande, till hälften ute i vattnet, till
stor förargelse för bromsar och flugor, hvilka i allmänhet
lyckligtvis äro dåliga sjömän. En ungdomlig tjur var till
och med så djerf att han endast hade hufvudet och högsta
ryggkanten öfver vattnet, och vid ett af sunden kom en
qviga, som gick och hade tråkigt ensam invid det magra
båtsmanstorpet, helt modigt simmande öfver till andra sidan,
der gräset var frodigare och der hon möjligen räknade på
att göra en eröfring, om nämligen de andra koma ville tillåta
det. Tid efter annan lyfte några änder ur vassen och
flögo med långsträckta h&lsar hän till någon vik som
föreföll dem säkrare än den de lemnat, och just som jag vände
omkring udden vid Öfverby, kom en kull skräckor med
fall fart ut ur viken, till hälften flygande, till hälften
springande på vattnet, så att skummet forsade om benen både
på den skrikande modern och de halfvuxna ungarna, medan
de drogo efter sig ett bredt, silfvervattradt band ifrån den
speglande stranden och ända långt ut på Jjärden, der de
slutligen slogo sig till ro, med hufvudena vända åt den
sidan der båten seglade fram. Jag firade ner mitt segel
och lade till vid stranden för att se om mina fiskdon voro
i ordning, ty litet längre fram fans en bergudde som
stupade rätt ner i fjärden, och der borde efter all sannolikhet
finnas aborre uppe. Och samma glada sommarlif rådde
äfven uppe på land. Strandsnäppan stod guppande på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
