Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S KÄRGAR D9EREMITBN.
61
sten ieke långt ifrån mig, och när sumpfören skrapade mot
stenarna, så lät hon höra sin melankoliska hvissling och
flög ljudlöst fram öfver vattenytan för att söka sig en sten
på längre afstånd från den förargliga menniskan, som kom
att störa hennes siesta. Dufvorna kuttrade borta i skogen,
och uppe i en ihålig lind nära sjön satt en spilkråka och
trummade sin gamla marsch, som altid plägade narra
maskarna fram för att se på paraden, vid hvilken de sjelfva
merendels fingo betala kalaset.
Efter en stund hade jag mina spön i ordning, och
mina krokar ute. Bet nappade bra till en början, men allt
efter som solen steg högre och brände starkare, blefvo
aborrama allt mera lata utaf sig. Jag lindade då upp
ref-varna, tog upp min sänksten, fattade årorna och kastade ut
min stimref, för att på det sättet narra dem att springa
efter den lilla konstgjorda fisken som satt på kroken. Med
sakta rodd strök jag på detta sätt fram utefter stranden
några hundra famnar, till dess jag kom fram till en liten
bugt med stenstrand, inuti hvilken låg en liten holme
med några väldiga lindar på, och en liten vacker vass
rundt omkring. Se der ett präktigt stimställe! — tänkte
jag, och böljade kretsa omkring holmen, der verkligen
några dugtiga aborrar hade samlat sig och voro nyfikna
nog att gapa öfver bleckfisken på kroken. När jag på
detta sätt rott omkring holmen tre eller fyra gånger, kom jag
händelsevis att kasta ögonen på den motsatta stranden, och
såg der en. liten stuga, som föreföll mig ganska
egendomlig der den stod. Den såg jemförelsevis ny ut, ty timret
var ännu ljust; men den var sned och lutande åt ena sidan,
som om den skulle satt sig af ålder. En mycket låg dörr
fans på ena gafveln, men något fönster kunde icke
upptäckas. Att stugan dock måste vara bebodd, dertill kunde
man sluta af den höga och smala skorstenen, utur hvilken
just nu en gråblå rök hvirfladp upp, och låg som ett blått
flor emellan stugan och skogstopparna på motsatta sidan.
Medan jag satt och undrade för mig sjelf om huruvida
stugan verkligen var menniskoboning, eller möjligen någon
sorts badstuga, der bönderna plägade röka sitt kött och
fläsk, hörde jag plötsligt årtag bredvid mig och såg efter några
ögonblick stäfven af en ökstoek skjuta fram om udden der
jag nyss tagit mig en ganska dugtig aborre. I ökstocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
