Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt en äldre man, en af de på Resarön bosatta bönderna,
som jag kände sedan gammalt, och på hvars vatten jag fick
lägga ut mina fiskebragder utom gäddraget, hvilket
skär-gårdsbönderna i allmänhet afsky lika djupt som en god
katolik afskyr en kättare.
“Jaså, det var herm!" sade den hederlige Magnus
Larson, när han fick sigte på mig, “jag trodde det var
någon tjufftskare, och derför så knogade jag af ut, för att
se efter! I år ä’ då de här förbaskade Waxholmaraa rakt
illvetna, så ligger de och nosar utefter stränderna med
allt möjligt fanstyg, så vi bönder få intet så mycket som
en sfcjert en gång i nätena.“
“God dag, fader Magnus!“ svarade jag, och kände mig
helt lugn öfver att icke bo i Waxholm; “jag har målat
sumpen brun i år, så det var väl derför ni inte kände
igen den.“
“Jojo, det var fäll så det! Det var en farligt grann
larg det der... det ä’ fäll måladt i Stockholm kan jag
tänka, och då kostar det väl okristligt med pengar, vet jag ?“
“Nej, jag har målat den sjelf, så det är inte dyrt alls!“
“Det vore fåll bättre ändå te stryka’n med tjära, för
si den der målarfärgen, den äter bara opp trät, det gör
han! Jag glömmer aldrig grind deroppe jag, som mor prompt
ville ha’ grönt på; var inte han rutten som fhöske ett par
år efter, så vill jag vara skapt som en torsk! Och förut
hade han hållit i tretti år, när det bara var
stenkols-tjära på’n!“
“Ja men då var den väl rutten af ålder/* invände jag
oförsigtigt nog.
“Ålder,“ återtog Magnus föraktligt, i det han ryekte
på axlama åt min enfald; “nej då, att det var lärgen, det
kan jag gå ed på. Men det är altid så med de der
nymodiga uppfinningarna, di ^uger inte te’ stiga opp för när
en nyss har satt sej!“ tilläde han med skärgårdsbondens
vanliga suveräna förakt för allt som inte varit i svang sedan
fars och farfars tid. “Har herm fiskat något då?“ frågade
han efter en stund, sedan han lyftat på mösfean och
betänksamt klått sig i hufvudet.
“Ahja, jag har fått några jemna gossar!“ svarade jag
tämligen likgiltigt, för att inte förarga honom med min
fiskelycka; “men inte ä* det något att tala om.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
