Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kan väl hända!“ svarade han i det han skuggade
för ögonen med handen, som om han ville dölja sin blick
för en nyfiken åskådare.
“Ja så mycket ser jag,“ återtog jag efter en stunds
tystnad, “att inte har ni hela ert lif sutit vid en
skomakarebänk!“
“Inte herrn vid skrifdona heller!“ svarade han, i det
han räckte mig det nu lagade förskinnet.
“Hur mycket är jag skyldig ?“ frågade jag.
“Herrn sa’ ju sjelf priset nyss, tyckte jag.“
“Ja, men jag betalar gema mera, om det så ska’ vara?“
“Då vill väl herrn ha något på köpet också ?“
“Hvad skulle det vara?“
“Något att mätta nyfikenheten med, tänker jag. Men
det slår allt slint; jag är inte någon speldosa som man
drar opp för en slant.“
“Jag tänker heller inte försöka dra’ upp er. Jag kan
gema medge att jag gick hit af en viss nyfikenhet, derför att
jag hört talas om ert underliga eremitlif här i kojan; men
jag tvingar mig aldrig till folks förtroende. Se här är femtio
öre; vill ni nu ta’ en pris snus till, eller en droppe konjak,
så kan jag bjuda både på det ena och andra; men för öfrigt
vill jag inte forska efter edra hemligheter, om ni har några.“
Han såg på mig med skarp och genomträngande blick,
sedan tog han det ena tjugufemöret och lät det andra ligga,
i det han sade:
“Jag har sagt mitt pris och tigger inte. Vill herra
lägga litet snus på ett papper så tackar jag; men konjaken
bryr jag mig inte om. Jag har fått nog af sådan vara.“
“Kanhända ni i stället vill ha litet tobak eller en cigarr ?“
“Ja, det säger jag inte nej för.“
“Och om jag kan skaffa er litet arbete emellanåt så har
ni väl ingenting emot det? Jag har många pojkar hemma,
och skolagning kommer ofta i fråga i mitt has.“
“Jaså, herra ä’ gift?*4 frågade han och steg upp från
kubben, för att taga emot tobaken som jag räckte honom.
“Ja, sedan många år.“
• “Och det är herrn glad öfver ?“
“Ja, hvarför skulle jag inte vara det?“
“Derför att... derför att... adjö herre!“ utbrast han
hastigt med ännu djupare ton än förut, vände mig återigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
