Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tog nu hans stol från fönstret och flyttade fram
den till sängen, då jag i deteamma såg ett tofvigt hufvud
lyfta sig upp ur hästtäcket på den andra bädden, och ett
gult och pussigt ansigte med afundsam nyfikenhet vända
sig emot mig. .
“Hm! den der har då någon som ser om sig han?“
mumlade ansigtets egare med skroflig stämma; ’“här får jag
ligga och fäkta med aborrarna, utan att någon bryr sig
om’et en smul!“ och med en vild blick inåt vrån vid
sängen, gräfde patienten på nytt ned sig i den ruskiga bädden.
“Ni skall strax få något att dricka!“ hviskade jag åt
eremiten, i det jag inom mig rysande åt hans yrande
olyckskamrat, satte mig ned bredvid sängfötterna.
“Tack!“ svarade den sjuke.
“Känner ni mycket plågor ?“ frågade jag i det jag
lutade mig ner öfver honom.
“Ahnej, inte nu på sista dygnet... sedan det steg
uppåt bröstet... men förut... förut var det svårt nog.
“Stackars Skomakare-Anders!“ utbrast jag ofrivilligt.
“Stackra mig inte,“ svarade han kärft, i det han såg
på mig med vidöppna ögon; “jag är inte van vid bättre.
För resten ska’ det på något sätt sluta, och slut som slut.
Jag har bedt Gud om det länge nog. Om jag bara inte
behöfde vara här!“
“Men ni har det väl i alla fall bättre här, än der
borta, der ingen kunde se om er.“
“Ja, men jag får inte vara i fred.“
“Hvad menar ni! För hvem?“ frågade jag, i tanke
att han yrade.
“För kolportörerna,“ svarade han, i det han såg på
mig med redig blick; “de springa här i dörrarna både
bitti’ och sent. De vill läsa öfver mig, men jag vill inte.“
“De mena väl,1* försökte jag att medla.
“Men talar illa,“ stönade den sjuke; “tror de inte
att jag känner min Gud... har varit ensam med honom
i tretti år... vill dö i ro. Kommer hit och väsnas om eld
och svafvel och synden och djefvulen ... skada att jag inte
har mina fötter i behåll. “
Och dermed kastade han en betydelsefull blick åt
dörren och gjorde en matt rörelse med handen, som då man
kastar bort någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
