Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och innan jag ännu släppt hans hand, hade han redan
somnat. Jag begaf mig af hemåt, och när jag dagen derpå
hade hemtat papperen från den gamla stugan, och på
hemvägen lade i land vid Vaxholm för att se om han ännu
lefde, så hade den gamle Skärgårdseremiten slutat sin
ensamma bana vid dagbräckningen, och han hade, enligt hvad
den gamla qvinnan sade mig, ingen gång vaknat upp ur
sin sömn.
Hans anteckningar voro icke lätta att komma under
fund med. Be voro skriftia på olika papperslappar, alla
gula af ålder, och med bleknadt bläck. Be voro falla af
bittra reflexioner, och vittnade om mera bildning än man
kunde vänta af en man sådan som den gamle
Skomakare-Anders, och när jag slutligen lyckats läsa igenom dem,
sade jag för mig sjelf:
“Jag undrar icke på att den mannen flydde
menni-skorna och gjorde sig till frivillig eremit.“
Få se om läsaren delar min tanke, då jag nu här
låter dem följa.
6.
Bet kan ju hända att någon hittar på mina
anteckningar, jag säger derför inte mitt namn. Jag föddes i
ett ärligt hem, och min far var soldat. Långt uppe i de
djupa Värmlandsskogama, några mil norr otia Filipstad
stod det lilla soldattorpet, der jag föddes, och att det var
vackert der, mins jag ännu när jag vill. Min far var en
lång och ståtlig karl, som hade varit med i Karl Johans
krig, och som hade fått tapperhetsmedaljen vid
Gross-beeren eller hvad det hette, ett slagfält någonstans borta i
Tyskland. Mor min var torpardotter, och hade varit
socknens vackraste jänta, när hon gifte sig med min far. Många
hade fjäsat för henne, och det hände nog ännu att
bruksbokhållarne och officerarne med gjorde söta miner åt
Soldat-Maja, som hon kallades; men det gagnade
ingenting till. Hon var glad och ärbar, och far min litade på
henne som på Guds ord, och det hade han ocköå rätt i.
Vi voro sex syskon, tre pojkar utom mig, som var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
